Kontext

Det här med att förstå nåt är värt en reflektion. På ganska precis en månad har jag gått från tron att jag är en helt vanlig 50 + yrkeskvinna med diverse småkrämpor som hör till åldern till att vara en yrkeskvinna med avancerad blåscancer och där många av mina småkrämpor ingår i en gemensam symtombild. Samma företeelser i ett nytt ljus.

Jag har berättat hur jag tuggat och tuggat. Det gör jag fortfarande, även om huvudrubruiken är avklarad. Det är som om förståelsen växer på sig - eller sjunker in - i lager på lager. På ett abstrakt sätt kan jag beskriva det så här. Förnekelse - misstanke - förfärande insikt - distinktioner av det nya läget - konsekvensförberedelse - nya frågor - nya förfärande eller glädjande insikter - nya distinktioner - nya förberedelser....

Just nu förbereder jag mig för ett scenario där urinblåsan plockas bort tämligen omgående. Jag läser om olika tekniska lösningar som får olika konsekvenser för det dagliga livet framöver. Det leder in mig på frågor om identitet som kvinna och sexuell varelse. Läser att det är vanligt att kvinnor tappar självförtroendet, blir deprimerade, känner sig oattraktiva etc. Tackar min egen lyckas smed att jag aldrig varit särskilt intresserad av att attrahera och förföra. Jag har aldrig tävlat på dansgolvet. Det har andra fått ägna sig åt. Jag har hellre velat ha bekräfteler för vad jag gör i arbetslivet och hur jag är som medmänniska än hur kvinnligt attraktiv jag är. Det kan nog vara en fördel för mig nu. Skillnaden blir helt enkelt inte så stor från tidigare liv. Men frågan om hur jag ser på mitt  sexliv i framtiden känns omöjlig att svara på. Det får bli en "förhandlingsfråga" där för- och nackdelar skall vägas mot varandra.

Här har jag nog aldrig varit förut. I landet där jag förhandlar om min mera grundläggande identitet och där offer behöver göras.