Biter ihop

I klartext. Jag trodde jag skulle få en stunds vila och semester från min blåsa nu när jag är både opererad och behandlad. Tji fick jag. Urinvägsinfektion kröp på. Antibiotika. Nu då? Jaa, hurra, men, nja, nej, det gick inge bra. Urinvägsinfektionen - ELLER VAD DET NU ÄR - har tagit ny fart. Lättnaden efter att börja äta antibiotika blev kortvarig. Semestern blev kort.

Nu börjar jag vänja mig med att ha det lite besvärligt. Jag har åter svidont, rätt rejält obehag, ont då jag kissar och så har jag beigebrunfärgad urin. Jag kontaktade min urolog idag för att kolla om något ska göras. Nej. Bara att härda ut tills vi ses på Lucia. Då så.

Det märks på jobbet att jag inte är på topp. Skulle ha gjort några jobbsaker i helgen. Idag fick jag påminnelse om det och - ja - det är bara att inse. Jag hade hål i hjärnan i flera dar. Har inte ens ägnat åtagandena en tanke. Totalt glömt.

Sån vill jag absolut inte vara. Det känns faktiskt för djävligt. Det handlar inte om att jag inte kunnat göra det. Det handlar om hålet i hjärnan. Det här vill jag inte vara med om. Och det är jag. Jag är med om det här. Shit.

Jag får bita ihop ett tag nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0