Tjära i huvudet

Jag har kärt helgbesök. Två av mina studiekamrater C och U, tillika forskarstöd, har rest till mig för en get-together-helg. Man kan nog säga att de rest hit för att pyssla om mig. Och sig.

 

Vi har våra vanor sedan flera år. Vi äter och dricker gott, vi promenerar, vi samtalar och vi handleder varandra. Vi hanterar personliga frågeställningar, organisations- och samhällsfrågor om vartannat och vi har väldigt kul. Det är så himla intressant det vi håller på med i våra liv och arbetsliv. Varje gång vi träffas blir min hjärna expanderad och det liksom poppar viktigheter ur den. Jag kommer i kontakt med det som för mig är meningen med livet.

 

Igår kväll satt vi och handledde mig inför min förestående offentlighet i media. Det har klarnat ytterligare för mig what´s in it for me och vad som kan hända som jag behöver skydda mig från. Nu vet jag mer om mina villkor, vad jag behöver ha beredskap för och vad jag ska akta mig för. Plötsligt kom ett ljud från köket. Släckte vi inte stearinljusen? Är det nån som försöker lägga nåt i brevlådan vid den här tiden på dygnet? C var den handlingskraftiga och det var således hon som fann den. Musen. Jo då, en alldeles riktig livs levande mus. Det har jag aldrig haft i mitt hus sen jag flyttade hit för mer än 10 år sedan. Klockan var över stängningsdags för att köpa musfälla. Jag kunde för mitt liv inte tänka på bra verktyg att fånga upp den lille med. Tjära i huvudet. Efter försök att fånga upp den i en stor svart plastsäck var den liksom borta. Men vi upptäckte den senare i rummet där U sover. Vi bestämde att hon får sova i vardagsrummet i natt. När U skulle hämta sina pinaler satt musen på hennes säng. Senare klättrade den fullt synlig på en fåtölj. C tog en frottéhandduk, närmade sig den och talade gullivänligt med den lille. Ja, så himla liten var den inte heller. Plötsligt kastade hon handduken över den. Så kunde hon fånga den och bära den trilskande musen ut ur mitt hus. Och U kunde flytta tillbaka till sitt rum.

 

Det sägs att det är musår i år. Det tror jag på. Och jag har noll beredskap för möss i mitt hus. Jag är totalt handfallen, seg i hjärnan och känner mig som ett våp som står på en stol och skriker. Det är något som hjälper föga då jag normalt är ensam i mitt hus.

 

Det är inte som våp jag vill framstå. Jag är inte den våpiga typen, om man så säger. Det är mycket man behöver ha beredskap för och hjälp med. Ena dan har man en livsfarlig sjukdom. Andra dagen ska man jaga möss i köket. Oj. Konstigt att den där "man" är jag. Tillvaron tvingar mig liksom att prova hur det är att vara - om inte våp så i alla fall - hjälplös. Med tjära i huvudet.


Kommentarer
Postat av: Ulf

Om du inte har musfångare C tillhands nästa gång du får enmus i huset, så kan jag rekommendera Giljotti .-)

2007-12-09 @ 09:52:59
URL: http://vildhunden.blogspot.com
Postat av: Anonym

Hej det är din vän från Västerås. Jag hade en liten mus boende i mitt piano en hel vinter. Han försåg sig med mat från hundskålen, till hundens stora förtret, och spelade fina stycken på natten. Jag hittade ingen musfälla som denna lilla mus kunde tänka sig att fångas i, jag ville inte dräpa den. Hur som helst flyttade han ut till våren.

2007-12-09 @ 11:36:45
Postat av: iprincipfriskisk

Även jag har haft musbesök, men det berodde på att sonens 08-misse var på kollo hos oss. Han tyckte att det var mäktigt roligt att bära in döda möss och visa upp. En dag fanns dom där - 2 levande. Han tänkte väl ha köket som skafferi. Jag fick ut en genom dörren och den andra tog fönstervägen. Tro vad som händer när 08:an kommer på julferier?

2007-12-09 @ 12:26:03
Postat av: I.

Jag - en av dina vänner från H och S och L och V har ett suveränt hjälpmedel i jakten på möss inomhus. Det är dammsugaren som är betydligt lättare att hitta än en musfälla i stunder av musjakt. Man använder slangen och röret, suger in musen och ställer ut dammsugaren på trappan och musen hittar själv ut tillbaka till naturen - säkert lite omskakad av upplevelsen men för övrigt oskadd. Vår katt är totalt ointresserad av möss inomhus - det är tydligen inte tillräckligt spännande.

2007-12-09 @ 19:45:35
Postat av: Kontext

Tack. Det var handgripliga och användbara råd. Det där ska jag klara - med tjära i huvudet. Dessutom slipper jag bli mördare.

Kopplar inte vem du är - snälla, skriv en hälsning på min anonyma mail grubbla@mail.com och ge dig till känna.

2007-12-10 @ 05:26:17

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0