Kontext

Sonen M, flickvän I och jag tog nyss en promenad runt favoritsjön här där jag bor. Pratade bl a om vad jag kan ägna mig åt i höst om jag inte kan konsulta ute så mycket och om jag är sjukskriven.

Det känns nästan kul. Jag vill skriva en fackbok om det arbete vi gör. Och jag kan utveckla mitt tankefrö kring en deckare eller roman förlagd till den stad i midjan av Mellanmjölkens land där jag bor. Jag berättade för de mina om persongalleriet och vi spånade ytterligare kring intrigen. Mitt arbete i höst skulle kunna vara att göra efterforskningar (research) och att börja skriva. Det kan jag göra på tider som funkar för mig och jag är inte beroende av så många andra. Jätteroligt jobb. Jag kan också ägna mer tid åt LIV. Hon får nog bli lite sjuk, tror jag, för det finns så mycket dråpligt i det sjuka.

Idéer har jag alltså. Men ork? Jag förstår att när behandlingen börjar kommer jag att känna mig så sjuk som jag faktiskt är. Nu är det overkligt att jag, med lite småkrämpor här och var, är svårt sjuk och kanske inte ens överlever.