Kontext

Den senaste tidens händelser kring min hälsa är som en osmaklig måltid. Mer och mer läggs på tallriken av livet självt. Jag tuggar och sväljer efter bästa förmåga, trots att det smakar illa. Är nog riktigt bra på att tugga och svälja till och med. Man skulle kunna tro att jag har glupande aptit. Men bara så att ni vet det, det här vill jag verklilgen inte ha och det är en måltid som jag inte kan välja bort.

Anrättningen är kryddad med diverse värk i kroppen. Jag har bl a känt mig invaderad av ledvärk och hälsporre. Läkaren kallade fenomenet för paramalignt symtom.  Kroppen signalerar fara och färde och det är vanligt vid allvarliga sjukdomar. Det hoppfulla just nu är att i takt med att jag behandlas för min svåra sjukdom kan dessa osmakliga kryddor också försvinna.

Det finns ljus i mörkret.