Mera gnäll
Dagarna går och jag går och är medveten om att min senaste blogg handlar om sjukdom, om gnäll och gny. Nu, när jag mår en hel del bättre så känns den inte riktigt OK. Jag är faktiskt hjälpt av de mediciner jag fått och känner mig lättad även till sinnet.
LIV ligger också i mitt bakhuvud. Hon har hittills inte talat med tillräckligt tydliga bokstäver och jag behöver hitta ett sätt att göra mina original på som blir läsbara. Har skaffat en tuschpenna med fint stift. Mest av allt vill jag bara ge mig hän åt henne. Sitta med henne flera dar och testa både innehåll och form. Men det får jag inte för mig själv. För jag ska bara... som Alfons Åberg säger. Eller rättare, jag måste bara... som min chef på jobbet säger. Hon har samma namn som jag själv. Vi för en ojämn kamp med varandra om vad jag skall och vill göra på dagarna. I det stora hela är vi mycket överens. Men ibland är vi så oense så det ryker om det.
Jag nappade på ett erbjudande igår om mobilt trådlöst bredband och gratis användning under sommaren. Passar perfekt. Då kan jag umgås med LIV under semestern på resande fot. När avtalet var skrivet (inspelat) fick jag veta att trolig leverans är ett par tre veckor! Där flög dessa sommarplaner sin kos. Säljaren lovade att göra vad han kunde för att leverera kvickt. Och jag gör mig inställd på att både LIV och jag själv får ta semester åtskilda från varandra.
Det irriterar mig att jag blivit lovad gratis surfande under sommaren men inte garanterad leverans, så att jag kan utnyttja erbjudandet.
Se där, nu fick jag gnälla lite i alla fall.
