Krig

Det är slutet på sista grundbehandlingsveckan. Jag var och är ivrig att känna att nu-är-det-över-och-nu-vänder-det. Det kanske är så, men fort går det inte. Vi går inte i takt, min blåsa och jag.

Egentligen så känner jag av ett bakslag, eller utveckling kanske jag ska kalla det. Jag har haft två nätter som inte erbjudit denna eminenta nattsömn jag tidigare beskrivit. Den är dock inte dålig, men känslan av verklig utsövdhet ha uteblivit. Jag har svettigt ont då jag kissar, det rister som en skalpell i blåsan, jag har lättare blödnignar och på eftermiddagen är blåsan heltrött och knappt värd namnet blåsa. Då är den obehagligt öm och ond. Den är mer som ett uppochnedvänt vattenglas utan lock. Otaliga är de gånger jag inte hann i tid till toaletten. Skönt att vara hemma och lätt kunna byta underkläder. På kvällen har jag så svidont, så det stör insomnandet. Antalet nattvandringar har dock minskat. Är nere i 3-4 nu. Men det är inte så lätt att räkna, då gränsen mellan dag och natt är lite flytande. Jag har också haft några dagars lungrossel, vilket väl också hör till bilden. Hittills har det hunnit gå över innan nästa behandlingsomgång, så jag har gott hopp om att det försvinner endera dagen.

Igår hade jag ett möte kl 13 och ett annat kl 15 - och då var hela jag mör. Otroligt insprierande kreativa möten som innebar lösning på det där jag gått och klurat på i ett anbud. Jag är så nöjd. Men min blåsa var det inte. Den skrek åt mig att ta det lugnt och, typ, lägga mig på sofflocket. Och jag skrek aj, aj och ville inte riktigt göra som blåsan sa. Ska bara...

Det är inte helt lätt at ta ledigt från situationen. Om det för jag ett smärre krig med min blåsa. Jag vill ha ledigt och min blåsa skiter i det. Vi är inte riktigt kontanta. Än.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0