Beredd
Senare idag får jag - kanske - besked. Det är i så fall besked om hur det gick i den andra matchen. Hittills känns det som 1-1. Målet till mig var den lättsamma operationen och det snabba tillfrisknandet efter den. Målet till motståndaren var det relativa bakslag jag upplevde när jag kom hem. Det var inte så lättsamt trots allt. Jag hade mera ont och var mera trött än när jag lämnade friskhuset. Nu väntar jag på domarbesked om slutresultatet av match två, som alltså är den andra operationen, RETUR B.
Trots att jag tror mig veta att det inte kan bli något dramatiskt besked, så är jag ändå nervös... eller fokuserad. Jag satt med min urologibok igår kväll och läste på igen. Jag blir än en gång medveten om vilken åkomma jag har och att den alls inte är att leka med. Jag tror mig veta att det står och väger - behålla blåsan eller ta bort den. Jag är beredd på whatever. Jag vill mest bara veta. Ska blåsan bort så innebär det att jag har en T2G3 som leder till en stor och riskabel operation med lång sjukfrånvaro och betydligt försämrade överlevnadsodds.
Visar resultatet på att jag med säkerhet har T1G3 betraktar jag det som ett noll till mig. Då får jag behålla blåsan och instillationerna påbörjas närmast omgående. Om det med säkerhet är en T2G3 betraktar jag det som noll ett. Finns fortsatt osäkerhet kring vilket som gäller är matchen oavgjord.
Så här kommer livet att te sig för lång tid framöver. Jag kommer att ha dessa avstämningstillfällen då och då och jag kommer säkert att vara nervös (fokuserad) var gång med en undran om vad som gäller härnäst. Det är ovant för mig att gå till dessa fullkomligt livsavgörande avstämningstillfällen. Mellan varven satsar jag friskt (ref till tidigare bloggar om hur jag tänker frisktankar etc) och lever ettt relativt normalt liv, om än inte i samma höga tempo. Men inför måldomaren är jag underdånig och inte lika friskkaxig.
Och vad tror jag nu då om det närmast förestående avstämingstillfället, dvs matchresultatet? Jag lutar själv åt ett noll till mig eller möjligen oavgjort. Men man vet ju aldrig. Jag är alltså bereddd på vilket som.
Trots att jag tror mig veta att det inte kan bli något dramatiskt besked, så är jag ändå nervös... eller fokuserad. Jag satt med min urologibok igår kväll och läste på igen. Jag blir än en gång medveten om vilken åkomma jag har och att den alls inte är att leka med. Jag tror mig veta att det står och väger - behålla blåsan eller ta bort den. Jag är beredd på whatever. Jag vill mest bara veta. Ska blåsan bort så innebär det att jag har en T2G3 som leder till en stor och riskabel operation med lång sjukfrånvaro och betydligt försämrade överlevnadsodds.
Visar resultatet på att jag med säkerhet har T1G3 betraktar jag det som ett noll till mig. Då får jag behålla blåsan och instillationerna påbörjas närmast omgående. Om det med säkerhet är en T2G3 betraktar jag det som noll ett. Finns fortsatt osäkerhet kring vilket som gäller är matchen oavgjord.
Så här kommer livet att te sig för lång tid framöver. Jag kommer att ha dessa avstämningstillfällen då och då och jag kommer säkert att vara nervös (fokuserad) var gång med en undran om vad som gäller härnäst. Det är ovant för mig att gå till dessa fullkomligt livsavgörande avstämningstillfällen. Mellan varven satsar jag friskt (ref till tidigare bloggar om hur jag tänker frisktankar etc) och lever ettt relativt normalt liv, om än inte i samma höga tempo. Men inför måldomaren är jag underdånig och inte lika friskkaxig.
Och vad tror jag nu då om det närmast förestående avstämingstillfället, dvs matchresultatet? Jag lutar själv åt ett noll till mig eller möjligen oavgjort. Men man vet ju aldrig. Jag är alltså bereddd på vilket som.
Kommentarer
Postat av: Sundsvallsbiet
Håller tummarna.
Postat av: Ulf
Jag är med i tumhållargänget!
Trackback
