Blötsudd

Tänk. Jag får inte riktigt fatt på glädjen. Känner mer vemod och vill mest bara grina just nu. Åt ingenting eller alting. Lättnad kanske? Och tacksamhet?

Summerar att jag har respektive hade ilskna cancerformer grad 3 (både Tis och T1)  i min blåsa, men att de ännu inte hunnit ställa till med värsta besväret. Jag spelar fortfarande i den division där det handlar om ca 70 % chans att överleva de närmsta åren. Tills vidare får jag också behålla blåsan. Men det vara nära ögat att jag hamnade i en helt annan division. Väldigt nära. Hugaligen.

Jag säger bara det. Tack och lov för att jag kom under behandling nu. Det var i grevens tid. Tack och lov för att jag lever i ett land och i en tid då det finns resurser och kunskap att behandla mig för att göra mig frisk. Tack för att det är en självklarhet att ge mig den ena operationen och långvariga behandlingen efter den andra. Det knusslas inte. Tack för att jag har en läkare som möter mig i mina behov av raka budskap och skoningslös kunskap. Hon är en fena på att med ett stänk av humor delge tuffa besked på ett sätt att jag känner kamplust och att det är värt att ta fajten även om det kommer att kosta på. Hon är en pärla.

Tack alla ni som med intresse följer utvecklingen och håller tummarna för mig, ger mig uppmuntran och inger hopp. Det gör att jag inte känner mig fullt så ensam. Din omtanke är väldigt välgörande och betydelsefull. Förmodligen långt mer än vad jag själv fattar och förmodligen ännu långt mer än vad du fattar.

Oj, oj. Jag är nog mest bara en blötsudd just nu. Back to business.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0