Ett bekymmer kommer sällan ensamt

är ett talesätt som jag i och för sig inte riktigt gillar, men just nu känns det så.

I natt sjönk Ericssonaktien som en sten - mitt ärvda sparkapital, som alls inte är stort, baseras på Ericssonaktier. Idag fick jag ett samtal från Försäkringskassan som gör att jag befarar att jag inte är berättigad till någon sjukpenning alls.

Jag är upprörd. En stund har jag min egen tillåtelse till det. Jobbar på att hantera det här så att det ska störa mitt friskfrämjande sinnelag så lite som möjligt. Jag ber om hjälp av proffs. Hjärnan sysslar också med att hitta lösningar. Min trötta hjärna, som inte känner sig så kreativ, är på krigsstigen. På nåt djävla vänster ska det ordna sig. Suck.

Jag tror jag tar en promenad i det vackra höstvädret.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0