Kontext

Idag har jag pratat med min läkare. Jodå. BCG-behandlingen börjar redan nu på måndag och tills vidare kan jag få dessa instillationer i min egen hemstad.

Och så betonade hon - det som jag också räknat ut - att det här är mer eller mindre en chansning. Jag är ett gränsfall. Jag har faktiskt mestadels elaka tumörer grad 3 som inte hunnit invadera muskelvävnaden än och jag har en sjuk slemhinna som är cancerbenägen.

Hon pratade om olika tumörfamiljer och jag har den elakare familjen i mig. Det var i grevens tid som jag kom under vård. Minsta lilla tecken på ytterligare nya tumörer så ryker blåsan. Hon surrade också om framtida scenarios när blåsan åkt och hur dom gör om cancern spridigt sig. Att det finns bra behandlingar då med. Men på det örat ville jag inte höra just nu. Det är inte aktuellt nu och det får jag ta itu med senare, om det blir aktuellt. Men jag hajar budskapet - det jag har är allvarligt och alls inget att leka med.

Nu är det bara att hålla tummarna för att jag svarar an på behandlingen. Ingen reaktion är inte bra. Överreaktion är inte heller bra, då behöver jag komma in akut till friskhuset. Jag ska bli lite lagom ofrisk, det är bäst.

Om det går vägen har jag tio års relation med urologen att se fram emot. Hej och hå.

Blötsudden är ett minne blott. Jag verkar behöva en dags bearbetning av de besked jag får innan jag kan gå vidare och vara så där saklig och cool, som jag känner mig just nu.

Nåväl. Den uppmärksamme läsaren av min blogg vet att jag åker bergochdalbana i humöret och .... ja... det är hisnande. Hej och hå, igen.