Kontext

Jaha. Nu är det bara några timmar kvar innan BEHANDLINGEN startar. Ett nytt skede i min bli-frisk-histora inleds därmed. Jag känner ingen som fått liknande behandling och har bara läkarens ord på hur jag kan komma att må närmaste månaderna. I allmänna ordalag beskrev hon detta skede som "en jobbig tid". Å så vet jag att jag kan komma att reagera alltifrån just-inte-alls till överreaktion. Det troliga är rejäl influensa-känsla.

För mig känns det som att gå in i en mörk lite obehaglig grotta ett längre tag och inte alls veta vad som väntar. Blir jag däckad? Hur, i så fall?

Nu gäller det att ha siktet inställt... på tiden bortemot december och juletider då det värsta förhoppningsvis är över (om det nu går som jag hoppas).

Igen finner jag mig vara i en situation där jag tänker att sen, när bara x har inträffat, då blir allt annorlunda och bättre. Och så få det vara. Nu biter jag helt enkelt ihop och säger Here we goeth again. Jag håller tummarna för mig själv och jag vet att det hålls en och annan tumme av andra också.