Kontext

Helgen är snart till ända. Tredje behandlingsveckan avklarad. Fantastikst lättsamt om man betänker situationens allvar. Det är bara att tacka och ta emot. I morgon ska jag ta emot 4.e behandlingen BCG medac och dessutom försöka mig på att jobba med grupper både måndag och tisdag eftermiddag. Jag är inte huvudansvarig, men behöver nog bita ihop en aning för att greja det. Ändå tänker jag att det kommer att gå så bra så bra.

Den där föreläsningen på Stockholmsmässan har gett ringar på vattnet. Bokförsäljningen har ökat och jag har fått några förfrågningar om seminarieinsatser. Föreläsning är kanske min grej, trots allt ;-)

Jag har skrotat runt lite på nätet. Tänkte hitta andra bloggar om eller av människor i liknande situation som min. Hittade inte det jag söker. Däremot hittade jag flera kämpar i livets slutskede eller bloggar som bara stannat av eller som fått en sista kommentar - hon dog den ...

Jag söker friskkämpare och överlevare. Var är dom? Jag vet ju att dom finns för det säger statistiken. Är det så att de håller tyst av just den anledningen att de klarat sig och då ägnar sig åt det vanliga livet. Det kanske inte är intressant att skildra livet som överlevare. Bara att vara kämpare mot dåliga odds.

Nä, det var ingen kul läsning. Jag ska inte göra det mer. Jag blir modstulen. Nej, blicken åt annat håll än så längre. Frsikt framåt marsch, i maklig takt, om än som en zombie i huvudet. Det är min melodi. Tralala.