Kontext

Jag är lite uppstressad så här på morgonkulan.

Jag har haft det snärjigt en tid - på natten i drömmen. Jag ska ut på en strapatsrik vandring i flera dagar tillsammans med främligar (hurtbullar allihop) och jag anländer till startplatsen djupt oförberedd. Har en Klepper kanot med mig i stället för tält och sovsäck. Tinande hallon och jordgubbar plus halvätet godis i stället för riktig rejäl mat. Fåniga leksaker (såna där som finns i Kinderägg, fast större) och annat bråte i massor istället för rejäla kläder och skor. Alltihop i en enda röra i min bil, absolut inte packat och klart för utfärd.

Med fullkomligt orimliga förutsättningar att klara vandringen på egen hand, packar jag lugnt ihop möget med en inställning att det här ordnar sig nog. Dessutom är jag helt oberörd av att andra står och trampar och väntar på att jag ska bli klar nån gång, så vandringen kan börja. Jag är bara lite pinsamt berörd över att jag ska bli så beroende av de andra, deras mat, tält och kläder.

Vädret ser ut att bli både blött och kallt och jag är oklädd och barfota. Det ordnar sig nog....