Trevligt och tröttsamt

Den intensiva dagen med föreläsning, mentorsamtal och mingel satt kvar i kroppen igår. Kände redan på förmiddagen en undran hur det här skulle sluta. Några ärenden på stan - och det svirrade i huvudet.

Blev upphämtad av K till församlingsgården, där gänget var samlat för att ställa lokalen i ordning. Efter att ha gjort en kraftfull insats av att lägga ut servetter på 70-talet tallrikar, lagde jag mig på en empiresoffa mitt i smeten - och somnade en stund. Sen var jag en ny människa, åtminstone ett tag.

Dopet i den kända domkyrkan var kort och fint. Jag har aldrig varit där i ceremonisammanhang, bara som arkitektstuderande studiebesökare på 70-talet. Maten och minglet efteråt var trevligt, lokalen var fylld av både svenskar och danskar. Försökte bringa ordning bland folket, vem som hörde till vem i de båda familjeträden, via föräldrarna till lilla M. Hon själv var cool och storögd, härligt omedveten om att alla var där till hennes ära.

Lilla M fyllde exakt 7 månader och är fortfarande liten och "sen" eftersom hon föddes drygt 3 månader för tidigt i en dramatiskt kejsarsnitt där både hon och mamma V höll på att stryka med. Nu syns inte längre de där dragen av för tidigt född, som kan sitta i länge. Även om detta var lilla M fullkomligt omedveten. Hon tittade storögt på allt och alla och skrattade charmigt till demsom ville möte hennes blick.

Jag förtjusades också av tvååriga E med röd klänning och röda strumpor med knappar på. Själv hade jag en svart rock-klänning med gula, gröna, blå och röda knappar i rad på framsidan. E har sinne för dagens mode och vi utbytte tyst samförstånd om våra häftiga moderiktiga kläder - med knappar på.

När folket gått och det var dags att städa lokalen, tog jag min andra tupplur på empiresoffan. På så sätt gick städningen både smidigt och snabbt, och jag var igen uppgraderad till en ny människa.

Uppskattar min förmåga att kunna somna nästan var och när som helst. Senare idag skall jag resa med tåg genom halva Sverige, förmodligen delvis sovandes.

Det känns som att den här resan var i mesta laget, men ack så trevligt jag haft. Och lite trötthet kan väl ändå inte skada?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0