Anonymitet?
När jag startade blogga, i maj i år, så var anonymiteten ett medvetet val. Jag ville vara anonym för att mina företag inte skulle kunna skadas av galningar där ute i cyberrymden. Nu är jag inte lika säker längre. Det finns en kraft i att stå för vem jag är - inför alla och envar. Jag tycker inte jag har något att dölja.
Det finns ingen anledning att skämmas för att man är sjuk. Lite mer öppenhet människor emellan skulle avmärkvärdisera rätt mycket. Du kan vara stolt över dig själv i din kamp mot sjukdomen och ditt sätt att inte dölja den. Dock kanske det tål lite eftertanke vad gäller bloggen - som du själv säger, cyberrymden kan innehålla ett och annat. Du gör nog ändå som du själv känner.
Jag pratade med kompis KM om det här med anonymitetet eller inte. En aspekt är att vännerna kan komma att välja att sovra i kommunikationen med mig om de vet att jag kan komma att göra den offentlig på nätet. Det talar för fortsat anonymitet tycker jag.
Jag håller på dig vad än du gör, och vadå vi kan väl alltid maila våra svar till dig, eller?
Bara 6 gulisar idag, börjar nog ta slut nu.
