Oväntat stöd

Idag var jag hos tandläkarn. Ska få en ny krona på en kindtand. Kostar minst 6 000 kr. Suck.

För att nu ta allt syndom-kör, så åkte jag fast i fartkontroll igår också. Körde 40 där det var max 30 mitt inne i stan. Såg inte en kotte. 2 000 spänn. Jag får riktigt hålla i mig för att inte hemfalla åt gud-vad-det-är-synd-om-mig-tankar. Jag kan t ex tänka på att polisen var både ursnygg och trevlig. Mums.

Nåväl. Tandläkarn var det. Jag har berättat för henne om att jag fått cancer sen sist. Det visade sig då att hon haft cancer i ändtarmen för 20 år sen. Cellgiftsbehandlades och fick stomi-påse. Nu ser hon ut att vara hälsan själv. Dels var hon mycket förstående för mitt behov att gå på toaletten mitt under pågående munarbete. Och dets mår jag väldigt bra av att träffa nån som KLARAT av det. Även om det inte är exakt samma, så är det ändå snarlikt. Hennes existens var ett oväntat stöd till mig.

Hur är det med dig, Amnon Lee Israeli, som kommenterar mig då och då. Tack för kommentarerna förresten. Är du en sån som KLARAT det?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0