Kontext

Idag ska min kompis AH och jag ut i svampskogen. Blåsan får tycka vad den vill om den saken. Skogsvandring, jippi. Är inte hösten en fantastisk årstid? Luften är kyligt klar, vädret är det hålligång i och snart börjar färgerna explodera. Hösten är verkligen min tid. Den är lång och går så sakteliga in i den mer kontemplativa vintern då vi får anledning att bona in oss och tända ljus. På andra sidan året blir det ljusare och ljusare och det har ju sin tjusning. Våren är en transportsträcka till sommaren, som ger den där härliga återhämtningen. Men i princip är sommaren också en transportsträcka. Till hösten. Som är NU. Jippi.