Kontext

Men snälla rara Gud Moder eller nån. Rädda mig från detta. Nu är jag nära helvetet, ska jag säga. Jag börjar själv bli desperat och tänker, ta blåsan bara, slit den ur min kropp, ta mig härifrån, hjälp mig från detta helvete.

Min blåsa är alldeles ifrån sig. Den är bortom all sans. Och det är den efter tre timmas stillsamt arbete i regionhuvudstaden. Arbetet har bestått i att sitta eller stå och prata med en grupp en stund. Jag har dessutom kunnat pausa och ligga på en slaf i en halvtimme medan gruppen pratade med varandra i mindre grupper. Under dagen protesterade blåsan alltmer genom att krampa och släppa ut kiss förbi katetern och ut i blöjan, som mot slutet var tämligen plaskvåt. Och det var inte en liten binda jag hade utan en sån där gigantisk tantblöja som går från mage till rygg.

Nu har jag tagit mig hem och bara lagt mig. Plakat. Strax efter kl 18. Jag är oförmögen att bedöma om antibiotikan alls gör verkan eller vad som står på. Nu ska jag klara mig genom natten och kontakta min läkare i morgon bitti. Om hon alls kan göra något. Snälla Gud Moder, hjälp.