Date

I morgon, fredag, ska jag på date i Kungliga Huvudstaden. Jag ska träffa en man som jag aldrig sett förut, men som jag haft intensiv korrespondens med i någon månad. Det känns som om vi brevväxlat i åratal. Vår kontakt har varit närmast febrigt intensiv och vår gemenskap är speciell. Jag har aldrig förr i mitt liv haft en så speciell gemenskap med en annan människa.

 

Jag vet mycket om honom. Framför allt hans underliv. Jag vet hur hans tankar går kring detta underliv. Hur underlivet undersöks och vad undersökningarna säger - eller kanske inte säger. I sanningens namn vet jag lite mer än så. Jag vet vad han jobbar med och i vilken organisation och jag vet lite om hans närmsta, fru, barn och kollega. Men mest vet jag om hur hans underliv mår.

 

Han är min manlige blåskompis. Det var han som hittade mig här på nätet och tog kontakt. Nu ska vi träffas och jag ska få ett ansikte på det där underlivet. Hur det blir framöver har varken han eller jag en aning om. Vi håller väl kontakt så länge det känns givande för oss båda.

 

Jag kan tänka mig att kontakten glesar ut i perioder, men att vi ändå håller koll på varandra och peppar varandra under den långa resa vi har framför oss. Det är en resa som faktiskt bara är påbörjad. Vi har många år framför oss innan vi kan säga att vi är friska och botade. Resan kommer att tuffa på som ett vanligt liv långa perioder och varvas med gastkramande inre äventyr. Hur den slutar vet vi inte. Kanske slutar våra liv i denna resa. Kanske inte.

 

För mig känns kontakten både kravlös och utan tydlig intention. Däremot har vi liknande intention med våra respektive liv. Vi vill gärna överleva.

Just nu har jag en känsla av att det egoistiskt färgade febriga intresset för kontakt är över och att vi båda undrar över hur det blir nu och framåt. Now what? Vi har båda kommit förbi den första fasen av att inse att vi har livshotande blåscancer. Nu vet vi det och ett relativt lugn har inträtt. Det är som det är. Jag ska gå i underhållsbehandling. Han väntar besked om han kan behålla blåsan eller inte.

Vem vet vad en så här pass speciell kontakt kan leda till? Det är ju inte som med kontaktförmedling på nätet där vi söker nån att dela våra liv med. Hur blir det när parterna inte har en sån intention som drivkraft? Det återstår att se. Nästa steg på vägen är vår date.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0