Fler nagelbitare
Mina blåsvänner finns med mig. Nästan samtidigt dök de upp med hälsningar till mig på bloggen respektive på min mail [email protected]. Båda är i min ålder, båda hade fått besked om avancerad blåscancer och letade febrilt efter information på nätet. Å så hittade dom mig.
Jag är både äldre och mognare än dem. Det vill säga att jag hunnit få min grundbehandling medan de fortfarande utreds. Denna eviga fråga gäller även för dem - blåsa bort eller behålla blåsa och behandla?
De är viktiga kontakter för mig och jag sätter stort värde på dessa mina nya vänner. Vi har en speciell gemenskap. Vi är ett sällsamt sällskap för vi vet hur det är att vara i den ovissa situation som vi är med en G3-cancer som alltså är aggressiv. Vi har som målsättning att så småningom kunna säga att vi tillhör sällskapet överlevare.
Men det har sina sidor att lära känna dem. För nu har jag inte bara med mitt eget öde att tänka på. Inte bara min egen nagelbitare och sträckbänk. Utan även deras.
Nu har jag semester från oro ett tag efter de senaste positiva beskeden. Det har inte mina vänner.
Min manlige vän ligger på operationsbordet idag för en kompletterande TUR-B. Läkarna är osäkra om han har T1 eller T2 och behövde bättre prover. De tas idag. Sen hålls han på sträckbänk tills beskeden från dessa prover kommer. T2 = blåsan ryker. T1 = blåsan kanske kan behållas. Jag håller tummarna för att han kan behålla blåsan och börja få grundbehandlingen, dvs 6 veckor med instillationer.
Min kvinnliga vän har fått ett tungt val i knät. Hon fick i och för sig glädjande besked nyligen. Cancern verkar inte ha spridit sig till ena njuren, som de först trodde. Men den sitter nära urinröret. Läkaren rekommenderar henne att blåsan tas bort, just för att cancern sitter så till att den kan vandra. Även om hon inte tycks ha T2. Och hon får tycka till själv. Jag håller tummarna även för henne, och tänker att måtte operationen gå bra. Men hon ska naturligtvis göra sitt val.
Vi pratades vid på telefon igår. Bl a kunde jag berätta om den mentala träning jag tog till för att slippa mardrömmar. Jag intalade mig att jag kan somna i lugn och ro och så beställde jag trevligare drömmar. Faktiskt, det funkade för mig.
Det är sånt här vi kan ha varandra till. Byta erfarenheter och kunskaper om det som utgör det gemensamma i vårt sällsamma sällskap. Vi går en tung vandring och kan liksom hålla upp varandra. Nu är det jag som kan bära lite mer. Nyss var det tvärtom. Just nu är det dom som är nagelbitarna.
