Hänger på apotekslåset

Älskade pålitliga urolog och avdelning 14 A. Jag ringde redan före kl 8 och var igenkänd av sköterskan som svarade. Behövde bara i korthet beskriva situationen, dvs att jag behöver mer medicin NU omedelbart. Fick veta att läkaren LD, som jag pratade med igår, skulle komma kl 9. Hon skulle be honom ringa upp.

 

Då klockan är 9.30 har läkaren och jag haft kontakt flera gånger och allt är klappat och klart. Samtalen har handlat om hur jag skall kunna få min medicin. Han faxar receptet (inte heller han kan skicka e-recept) till ett apotek mitt i stan som öppnar kl 10. Och jag ska öka på dosen till 2x3 tabletter om dan tills infektionen lagt sig.

 

Pu. Nu är det inte synd om mig längre. Inte alls. Jag är inte heller nu övergiven av friskvården, trots att det är både helg och sommar. Det går en lättad tacksamhetsvåg genom kroppen. Nu hoppas jag att antibiotikan skall bita på de här kusarna jag har. Undrar hur pass resistenta de är. Och när nu min hälsa är som den är, så är jag tacksam över att inte vara i den norska obygden för att fira min kollega. Jag behöver inte gräma mig över mitt beslut att bli kvar här hemma.

 

Jag cyklar genast ner på stan för att hänga på låset då apoteket öppnar. Farmaceuten säger

- 100 tabletter Selexid, det har vi inte på lager.

- Ja men dela upp det på flera mindre förpackningar då.

- Jag kan skrapa ihop 30 + 30 + 30, men inte mer.

- Det duger gott. Och jag lovar att jag har en läkare att rådgöra med om när och hur mycket jag ska äta av de här tabletterna.

Med det beskedet verkar hon nöjd och jag får min medicin.

 

Det var värstens, tänker jag. 100 (!) tabletter. Det borde räcka ett tag. Går ut och öppnar en förpackning och sköljer på plats ner två tabletter med den medhavda tranbärsjosen. Känner mig som en knarkare som i abstinens och med darriga händer för sin drog till munnen. På hemvägen noterar jag att blåsan inte alls är snäll och att jag verkligen behöver medicinen.

 

Det bär hem till det numera välbekanta sofflocket. Jag har betat av alla sommarpratarna och även de flesta av vetenskapsradions program. Men det här med att skrota på nätet efter både radio- och TV-program verkar vara en outsinlig källa till glädje. I alla fall för mig.


Kommentarer
Postat av: vännen i västerås

Jä....la urinblåsa

2008-07-26 @ 10:45:33
Postat av: Kontext

Ja, djävla förbannade trista blåsa.

2008-07-27 @ 01:31:14

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0