Inget besked är också besked

Det som är så stort och besvärligt för mig är en pyttegrej för friskvården. Jag brottas med min besvärliga blåsa som ju är universums centrum. Det är jag fullkomligt övertygad om vid det här laget. Men vi har olika centra för våra världsbilder.

 

Nåväl. Nyss ringde jag avdelningen och hade turen att få prata med den manlige läkaren LD direkt. Odlingen sa inget särskilt annat än allmän bakterieflora. Det gav alltså inget att gå på. Därför får vi chansa.

- Tål du all antibiotika?

- Ja, det är det bästa med hela historien. Jag tål alltihop, utom möjligen sulfa, som jag blir prickig av.

- Har du ätit Ciprofloxacin förut?

- Det är ett medicinnamn som jag känner igen, så det antar jag att jag har gjort.

- Då faxar jag receptet på antibiotika och smärtstillande. Hör av dig på fredag igen om det inte blivit bättre.

- Jag väntar också på PAD-besked (provsvar från TUR-B operationen).

- Det har inte kommit än.

 

Jaha. Då vet jag det. Inga besked är också besked.

 

Läkaren sprang vidare i tillvaron. Han har operationsdag idag. Den arbetsmiljön har jag fångat med bilder i tidigare blogg.


Här sitter här med en öm och besvärlig blåsa som kanske ska trislkas åtskilliga dagar till och väntar på mer eller mindre livsavgörande besked. Jag känner mig som ett höstlöv som virvlar omkring i vinddraget från vårdmaskinens fläktar.

Så brukar jag faktiskt inte känna då jag har kontakt med min vanliga läkare KÅ. (Resonemanget gäller för övrigt inte bara läkarna). Trots att hon minsann kan jaga omkring och ha mycket om sig. Men jag upplever mig ändå som en sorts huvudperson då vi har kontakt med varandra. Då känner jag mig varken bortglömd eller övergiven, vilket jag till viss mån gör nu. Nu har jag en känsla av att jag lätt faller mellan stolarna. Det finns en kvalitet i vår relationen som med små subtila medel gör sån stor skillnad. Jag är också övertygad om att den kontinuerliga kontakten med en och samma läkare har betydlelse. Det här skriver jag mer eller mindre med direkt adress till henne och hon vet varför jag gör det också. Jag söker efter att förstå den KVALITET som gör den här skillnaden. Om det kommer jag att återkomma till då och då, nar jag får fatt på vad det är. För kvaliten finns i det finstilta och jag behöver en tids förstoringsglas.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0