Småprat
Värmen är fantastisk. Träden blommar, fåglarna kvittrar. Min kropp är besvärad och ovan vid värmen. Den knotar i största allmänhet med diverse gisten ledvärk. Mer än på länge faktiskt. Jag undrar om det beror på att jag inte äter samma mängder smärtstillande längre. Och apropå medicin. Om tre dagar blir det spännande för Kontext. Då slutar jag äta antibiotika och ska så att säga klara mig själv. Det gruvar jag mig för. Hoppas det går bra. Men jag har mina tvivel. Redan nu har jag av och till taggtråd i min blåsa men kan hålla den borta med ohemula mängder tranbärsjos. Naturligtvis undrar jag hur det blir utan stöd från antibiotika. Tänk. Det känns som att jag ätit antibiotika oavbrutet hela våren. Sedan februari. Det är nästan sant. Och det har funnits kortare uppehåll. Klart jag är nervös nu när jag ska bli självgående.
Jag förbereder mig för att resa söderöver om en stund. Skall en kortis till Huvudstaden för att träffa lite folk i jobbsammanhang. Åker tillsammans med min kollega.
Det blev ett avslaget men ändå gemytligt firande av min 60-åriga kompis. Hon satt i högsäte i solen med nyss inköpt ihopfällbar solhatt. Den hade hon hittat på loppis dan innan. Eller var det Eriks-hjälpen? Och hon dröp av svett, vilket vi gjorde allihopa. En treåring deltog. Hon fick sitta och plaska med vatten i och runt en badbalja för att inte få solsting.
Så nog är värmen fantastisk. På OLIKA sätt.
