Kontext

Syrenen blommar för fullt, plommon- och äppelträd har blommat över. Så långt har sommaren kommit här. Jag traskar på i livet med viss nervositet för hur blåsan ska funka. Jag tror jag är inne på 4e antibiotikafria dagen och ja, det går ju faktiskt bra. Lite hispigare än vanligt är blåsan. Men bara lite. Egentligen får jag sammanfatta läget så här: min kropp är ganska lycklig över att må så pass bra som den gör. Mitt psyke släpar fortfarande efter. Men det kommer sig så sakteliga det också.

Jag är glad över att ha mina nätverkssystrar som jag avrapporterar mitt motionerande till. Är inne på tredje veckan av hållna löften. Jag är fullkomligt övertygad om att jag skulle sjappat utan dessa löften om rapporter.

Igår var jag utbjuden till en konsultkollega som bor i en by söder om min stad. Solen gassade och vi promenerade och pratade i några timmar och intog en underbar sen lunch efteråt. De där motionspassen jag ska göra kan verkligen vara angenäma, om jag bara umgås med folk samtidigt. Men att bara gå ut med stegräknare för att ha tillryggalagt ett visst antal steg är pest. Jag behöver mera mening än bara att veta att jag mår bra av motion. För det VET jag ju. Mer än väl.

Semesterplanerna börjar pocka på. I fjol vid den här tiden kämpade jag med en trilskande blåsa och hoppades att antibiotika och hormoner skulle hjälpa. Då hade jag inte en den blekaste aning om att mina besvär var blåscancer. Jag tänkte mig en sommar där jag tog bilen och styrde kosan dit lusten bar. Det blev ju inte så. Inte alls. Besvären, som jag tänkte mig lämna hemma, följde med och redan vid första anhalten i Kungliga Huvudstaden blev det omgående akut läkarbesök, remiss till undersökningar och, ja, det hela började rullas upp.

Nu vet jag inte om jag vågar tänka så där sorglöst inför den här sommaren. Men jag ska försöka. Några hållpunkter har jag och i övrigt ska lusten och vädret få styra mig. Jag tar min lilla bil och bara kör.

Men först ska jag opereras (TUR-B) och svaren på proverna vill jag kanske också ha innan jag ger mig iväg. Jag tror jag ger mig iväg, oavsett vilket svar jag får. Har cancern kommit tillbaka skall det planeras för cystektomi (blåsan bort). Men det blir nog mest friskhuset som ska planera. Jag har ju gjort mitt val av blåsa. Det borde inte påverka semestern. Däremot påverkar det i hög grad planerna för hösten. Men det är inget jag kan tidigarelägga. Bara ställa in.

Jag känner mig ändå rätt lugn. Mitt stalltips är att jag är cancerfri även nu. Och det vore väl fantastiskt. Tänk om jag är det trots att jag i princip inte är behandlad sedan november. Tänk om.