Kontext

Jag mailade min blogg "Kanske, kanske inte" till min urolog i morse och för någon timme sen ringde hon. Först och främst vill jag framhålla att hon är en allt vackrare skimrande pärla. Och hon ger mig på något märkligt sätt energi. Hon är saklig, kunnig, rakt på, intuitiv och har fingertoppskänsla. Nu när jag skriver är jag sprudlande glad och rörd till tårar samtidigt. Det känns som att jag fått ett liv till.

Jag är otroligt lättad. Över vad? Det vet jag knappt. Men det här pratade vi om.

Blodproverna från igår visade inte något uppseendeväckande. Ingen omfattande infektion, normalt blod - både vita och röda, något hög sänka och lätt leverpåverkan. Det senare beror troligen på de mediciner jag äter. Jag ska kallas till höftröntgen för säkerhets skull.

Hon har uppfattat min önskan om cystektomi, dvs att ta bort blåsan. Nu planerar vi för det utan att ha bundit fast oss vid ett beslut. Vi gör det så att säga möjligt.

I planerna ingår att jag först och främst ska lugna ner blåsan. All BCG-behandling är avbruten. Jag ska medicinera med blåslugnande och smärtstillande och dra ner på den medicin som förmodligen ger leverpåverkan. I en vecka ska jag äta tuberkulosmedicinen. Den 1 april opereras jag - en sån där titta-in-i-blåsan-operation, ta prover och ev ta bort småcancer.

För att genomföra en cystektomi behöver jag vara lättare, ha mindre maghäng, vara fysiskt stark och psykiskt förberedd. Därför ska blåsan lugnas ner så att jag kan motionera. Om jag får som jag vill, så tas blåsan bort i juni. Då kan jag ha sommaren på mig till rehabilitering och då går det inte bort så mycket av den vanliga arbetstiden.

Ja, jag vet att det låter helt vansinnigt och strebrigt. Men jag står för det här. Jag älskar mitt jobb, det är meningsfullt för mig och jag vill först och främst vara yrkesverksam ett antal år framöver. Det är vad jag vill använda livet till. Det ger mitt liv mening.

Jag fattade omgående ett beslut - här ska bantas med GI Viktkoll. Jag börjar NU. Framemot sommaren ska jag vara 20 kilo lättare. Den närmaste tiden ska jag sätta mig in i vilken typ av blåsa jag vill ha. Jag ska använda mig av kunnig psykologhjälp för att göra mig psykiskt förberedd. Fick tips om en person som har privatpraktik i min egn stad och som är kunnig och stabil. Just nu känns det som att jag ska välja en sådan person före en kurator som verkar i friskhusets korridorer. Den miljön värjer jag mig för.

Mitt i alltihop kom en lastpall med böcker. Jag är ju författare och det kom en leverans med 2000 böcker på en lastpall utanför min dörr i snögloppet. Ringde kompis CE som kom och hjälpte mig bära in böckerna och han fick naturligtvis veta det senaste på hälsofronten. Han hänger på med GI-bantandet och han blir min promenadkompis med start i morgon bitti kl 9. Vi har var våra krämpor så promenadtakten blir låg.

Så det kan bli när det är drag i skorstenen!

Och vad säger kroppen? Den säger YES!