Ikapp
Jag ägnar mig åt att komma ikapp.
Hela gårdagen satt jag med ekonomipapper, försäkringsbesked, meddelanden från bostadsföreningen och sånt. Visst ja, jag ska lämna urinprov idag och fylla i ännu en sån där hälsodeklaration inför kontrollen den 7.e. Det sker på op den här gången och jag ska göra mig beredd på att kanske behöva sövas och då är det samma rutiner son inför alla operationer, dvs hälsolapp som ska fyllas i, kroppstvagning i svampdesinfektionsmedel före op, fasta, innte ta egen bil och det hele. Nu ska jag bara sortera de sista kvittona, sammanställa utläggen på MC Masrercard, och sen kan jag fara och lämna kvittopärm och urinprov. Därmed har jag delvis kommit ikapp. Lättnaden är fysisk.
Jag har ett annat åtagande också och det är slutspurten av mina studier i CSR. De tarvar någon dag här också. Dels ska jag förbereda mig inför Skypesamtal inom gruppen den 4.e och dels ska jag göra de två inledande uppgifterna som jag fortfarande hänger efter med, men som jag delvis gjort. Jag ska bara göra mig klar. När det väl är gjort så kommer jag väl närmast att flyga av lättnad.
Men, för att inte sväva ut alldeles i det blå, tänker jag anmäla mig till ännu en liten universitetskurs, som håller mig på mattan. Denna gång vid vårt alldeles egna univcersietet, MIUN, Mittuniversitetet. Inom Kvalitetsteknik ges från Östersund en 7,5 p kurs i AI, Appreciative Inquiry, och DEN vill jag gå. Gläder mig åt att det är vårt universitet som ger en så intressant kurs. Nu är det inte säkert att jag kan gå den, för den inleds med obligatorisk närvaro några dagar på tid som jag inte kan. Men vi håller på att trixa så att vi ska kunna gå i alla fall, kanske. Och vi, det är en del av vårt partnergäng.
Summa sumarum, jag ser till att ständigt ha saker att göra för att ständigt komma ikapp. Nu så här i återhämtningsdagar grubblar jag över hur mycket jag flåsar och jagar efter whaatever och att jag ständigt ska komma ikapp. Jagandet är liksom en viktig del av mitt liv. Undrar om det finns alternativ för mig. T ex att lugnt och fint bara ta det som det kommer, att gilla läget och den takt som "läget" har. Undrar om det är läge för mig att inse att "you can´t puch the river", att istället flyta med och simma omkring i och med floden.
Ja, kanske en dag kommer jag att leva så. Men jag ska bara komma ikapp först. ;-)
Hela gårdagen satt jag med ekonomipapper, försäkringsbesked, meddelanden från bostadsföreningen och sånt. Visst ja, jag ska lämna urinprov idag och fylla i ännu en sån där hälsodeklaration inför kontrollen den 7.e. Det sker på op den här gången och jag ska göra mig beredd på att kanske behöva sövas och då är det samma rutiner son inför alla operationer, dvs hälsolapp som ska fyllas i, kroppstvagning i svampdesinfektionsmedel före op, fasta, innte ta egen bil och det hele. Nu ska jag bara sortera de sista kvittona, sammanställa utläggen på MC Masrercard, och sen kan jag fara och lämna kvittopärm och urinprov. Därmed har jag delvis kommit ikapp. Lättnaden är fysisk.
Jag har ett annat åtagande också och det är slutspurten av mina studier i CSR. De tarvar någon dag här också. Dels ska jag förbereda mig inför Skypesamtal inom gruppen den 4.e och dels ska jag göra de två inledande uppgifterna som jag fortfarande hänger efter med, men som jag delvis gjort. Jag ska bara göra mig klar. När det väl är gjort så kommer jag väl närmast att flyga av lättnad.
Men, för att inte sväva ut alldeles i det blå, tänker jag anmäla mig till ännu en liten universitetskurs, som håller mig på mattan. Denna gång vid vårt alldeles egna univcersietet, MIUN, Mittuniversitetet. Inom Kvalitetsteknik ges från Östersund en 7,5 p kurs i AI, Appreciative Inquiry, och DEN vill jag gå. Gläder mig åt att det är vårt universitet som ger en så intressant kurs. Nu är det inte säkert att jag kan gå den, för den inleds med obligatorisk närvaro några dagar på tid som jag inte kan. Men vi håller på att trixa så att vi ska kunna gå i alla fall, kanske. Och vi, det är en del av vårt partnergäng.
Summa sumarum, jag ser till att ständigt ha saker att göra för att ständigt komma ikapp. Nu så här i återhämtningsdagar grubblar jag över hur mycket jag flåsar och jagar efter whaatever och att jag ständigt ska komma ikapp. Jagandet är liksom en viktig del av mitt liv. Undrar om det finns alternativ för mig. T ex att lugnt och fint bara ta det som det kommer, att gilla läget och den takt som "läget" har. Undrar om det är läge för mig att inse att "you can´t puch the river", att istället flyta med och simma omkring i och med floden.
Ja, kanske en dag kommer jag att leva så. Men jag ska bara komma ikapp först. ;-)
Kommentarer
Postat av: vildhunden
Simma lugnt! :-)
Och ett gott nytt år vill jag önska dig.
Kram :-)
Trackback
