Kontext

Sista bortadagen före jul. Nedräkningen känns i kroppen som ett vilsamt lugn.

Konstaterar att kollegan och jag är ute på en overklig företagsresa. Antingen är det glimmande såpbubblor vi skönjer. Eller så är det grus med så mycket guld i att det är värt att utvinna. Och det går inte på förhand att veta vilket det blir.  I alla fall har vi fått beröm för vår idoghet och uthållighet och faktiska resultat. Det är ord som värmer, särskilt med tanke på den frustration jag känner av så-mycket-arbete-så-magert-resultat.

I eftermiddag åker jag hemöver via Kungliga huvudstaden och stannar till hos dotter T. I morgon åker norröver för att jula tillsammans. Bara två personer. Så få har jag inte varit någonsin. Det hindrar nog inte att vi ska få det himla mysigt.

Jag börjar alltså ta bort skygglapparna för att julen är i antågande. Julkorten ska  skickas, julklapparna fixas, julmaten lagas, julstädningen göras och julpyntet ska fram. Allt i en behändig lagom ambitiös skala. Om inte dottern får ett julfascist-skov och trissar upp förväntningarna. Det står henne fritt.