Ja, det var det det

Nu är det gjort. Fort och lätt. Om man jämför.

 

Det gick alldesles utmärkt att behålla Hex Vix-soppan hela timmen. Sen bar det iväg. Det träligaste under hela operationen den här gången var att få spinalbedövningen. Det gjorde delvis ont och var rejält obehabligt. Kan jämföra med förra gången då det inte kändes alls. Så olika kan det vara.

 

Jag fick en egen skärm att titta på. Urologen PL berättade hela tiden vad han gjorde och vad han såg. De har t ex en ny vidvinklig lins som han tittade runt med. Jag har sett med egna ögon att det såg väldigt fint ut. Läkningen är omfattande. Det fanns en ärrbildning där de rotat som mest tidigare och den ärrbildningen såg också slät och fin ut. Å så hade den en liten röd flärp på sig, som PL klippte bort för att kolla närmare. Hans gissning är att den är snäll. Men hur det rent faktiskt är får mikroskopin utvisa.

 

Jag fotade lite, fast inte lika engagerat som förra gången jag hade kameran med mig. Jag är helt enkelt lite blassé. Här är i alla fall en bild på gänget mellan mina ben. Vardagshjältar. 

 

 

 Det gick rekordsnabbt att få tillbaka känseln i benen. Jag kom vid 14.30-tiden tillbaka till dagvården efter bara några timmar på uppvakningen. Här är jag nu. Med rulliga knän och kisssnödighetskänsla. Konstaterar att det är första gången jag kan åka hem samma dag som operationen genomförts. Wow.

 

Nu närmast väntar vi alltså besked från proverna och det tar någon vecka. Om allt är OK vill han tänka igenom nästa steg. Det är inte säkert att jag behandlas som en nästa åtgärd. 

 

Ungefär så mycket vet jag just nu. Och att nästa steg är ett frågetecken, det visste jag egentligen innan också. Men nu vet jag i alla fall att det inte ser ut att vara fara å färde. Och det är himla skönt. Jag hade förmodligen fog för min förtröstan.

 

Nu är jag kollad och har befunnits redo för det vanliga livet. Jag har stadiga ben och knän och kan gå själv. Katetern är dragen och jag fick koksaltlösning insprutad för att se att jag kan kissa själv. Det kunde jag. Med en apparat som liknar den vid uldraljudsundersökning av foster kollades jag - jo jag kunde tömma blåsan. Mina kläder är framplockade och bilen hem är beställd till klockan 17.

 

Ja, det var det det.


Kommentarer
Postat av: vildhunden

Så skönt! :-)

2009-01-08 @ 18:53:05
URL: http://vildhunden.wordpress.com
Postat av: vännen i Västerås

Pust, skönt att det är över.

2009-01-08 @ 18:55:57

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0