Polare

Jag har hittat en ny polare på nätet. En närmare 70-årig herre i Kanada som började blogga för ett år sedan. Han gör det för att visa på sig själv som överlevare och därmed inge hopp. Och han hade värre cancer än vi, en grad 4 som i ett skede efter att den skrapats bort ändå spred sig ut i några körtlar i kroppen. Hans blåsa togs bort i början på 2000-talet och därefter fick han 8 månaders tung cytistatikabehandling. Den mådde han genuint dåligt av. Och han är en överlevare den där Neil Mc xxx. Hans blogg heter http://www.mybladdercancersite.com.

 

Han hade en samling youtubefilmer och artiklar av intresse. Pekade bl a på att blåscancer blir allt mindre en sjukdom för åldrande män. I takt med att medvetenheten om kvinnnors symtom på blåscancer ökar så att doctors delay och patiens delay minskar och i takt med att unga kvinnor röker alltmer kommer fallen av kvinnlig blåscancer att öka.

 

Ibland spanar jag också in min bloggande polare i England. http://my-bladder-cancer-journey.blogspot.com. Efter flera år av lyckade besked och tjugotalet BCG-behandlingar berättar han om den ångest och oro han har inför de kontroller han går igenom. Han sysslar med liknande existentiella funderingar som jag gör. Citat från hans blogg 30 december 2008:

 

I've been thinking a lot about the next steps and there will be a blog about it when I have completed it. I find it the most difficult thing but perhaps it is the most important too.

For example I am trying to address:

What do you do when you get your life back?

Where do you go from here?

How do you live with the uncertainty that it may come back and you'll have to go through it all again?

Do you HAVE to make a difference or can you just go back to normal?

Juggling with the various scenarios "does my head in" and so I am spending a fair bit of time trying to rationalise it out. Everything is up for review and options need to be worked through - hence it will take me a while to work through it and eventually blog about it.

Slut på citatet.

 

Nyanserade avskalade skildringar av det självupplevda, de är givande för mig. Förstår inte riktigt varför, men det är så. Och jag vet ju att mina skriverier gett nåt för mina blåskompisar också. Liksom det varit givande för mig med de samtal vi har med varandra om hur det är. Osminkat utbyte.

 

De är riktiga polare. Alla hittade via internet.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0