Sakta
Idag är det söndag och jag ägnar mig åt att demontera julen. Granen har sina grenar i en sopsäck och kvar står bara stammen. Julgransprydnaderna ligger i kartonger och belysningen i nystan som jag hoppas går att trockla ut nästa år.
Jag är rätt sur, fast repriserna av Körslaget och Lets dance försöker muntra upp mig. Jag är sur för att jag fortfarande har rejält ont. Tycker inte värktabletterna känns av. I sanning ska dock sägas att jag kissar glerase nu, det är kanske 30-45 minuter mellan varven och det gör inte fullt så ilsket ont längre. Men jag flämtar och stönar fortfarande då jag kissar. Sakta går det åt rätt håll. Men jag är sur i alla fall. På att blåsan reagerar så häftigt på ett så litet ingrepp. För det var verkligen inte mycket han gjorde. Det känns tröstlöst att ha en så hispig kroppsdel med tanke på att jag förr eller senare ska ta emot behandlingar i denna min nevrotiska kroppsdel. Huga. hur ska det gå? - Ska vi inte ta bort eländet i alla fall? tänker jag nån gång emellanåt, utan att mena allvar med frågan.
Men det går ju så sakta...
Jag är rätt sur, fast repriserna av Körslaget och Lets dance försöker muntra upp mig. Jag är sur för att jag fortfarande har rejält ont. Tycker inte värktabletterna känns av. I sanning ska dock sägas att jag kissar glerase nu, det är kanske 30-45 minuter mellan varven och det gör inte fullt så ilsket ont längre. Men jag flämtar och stönar fortfarande då jag kissar. Sakta går det åt rätt håll. Men jag är sur i alla fall. På att blåsan reagerar så häftigt på ett så litet ingrepp. För det var verkligen inte mycket han gjorde. Det känns tröstlöst att ha en så hispig kroppsdel med tanke på att jag förr eller senare ska ta emot behandlingar i denna min nevrotiska kroppsdel. Huga. hur ska det gå? - Ska vi inte ta bort eländet i alla fall? tänker jag nån gång emellanåt, utan att mena allvar med frågan.
Men det går ju så sakta...
Kommentarer
Trackback
