Lättnad
Igår kom två väntade besked, ett från urologen och ett Länsrätten.
Min kära urolog KÅ ringde och berättade om sköljvätskeprovet. Lättare cellförändringar som nog härrör från sårigheten i blåsan. Kontroll (cystoskopi) igen om tre månader, vecka 40, på samma sätt som sist, dvs bara gå in och titta. Undersökningen görs på mottagningen med lokalbedövning. Jag kände mig lättad och glad av att ha pratat med henne och funderade en stund på hur det kan komma sig. Det är nog inte bara att hon kom med det positiva beskedet utan också att jag helt enkelt trivs att prata med henne. Även när jag var som sjukast och läget var mycket mera osäkert kring mig, så blev jag inspirerad och stärkt av samtal med henne.
Glad i hågen åkte jag med de mina på stan och shoppade kläder. Nu är jag en svartvitkantadd svart konsulttröja, en svart linnekavaj och en tunn handmålad blå sidenaftonjacka rikare och några tusenlappar fattigare. Därefter träffade jag en gammal studiekompis på ett fik. Goa närande samtal. Ute hällregnade det.
När jag la mig igår kväll och vittjade mail såg jag att det fanns ett svar från Länsrätten. Kommunen har yttrat sig igen. De ställer inte upp på vårt önskemål om att möjliggöra anbudsläggande för den typ av företag som vi själva representerar. Länsrätten har gett en dom. Avslag. Som jag misstänkte. Skönt – nu kan jag äntligen lägga det här till handlingarna. När jag får lite distans (och börjat jobba igen) ska jag noggrannare läsa vad de skriver. Just nu får jag mest bara magknip av det hela. Tiden är inte mogen för våra synpunkter. Det kommer nog andra tider, vad det lider.
Idag väntar umgänge med min gamla matlagskompis på tu man hand och i morgon drar jag vidare. Påbörjar hemresan så sakteliga.
Känner lättnad över de båda beskeden.
