Kopplingar
Det där med kopplingar mellan människor är intressant.
Jag tänker på min nygamle vän, han som jag inte träffat på över 40 år och egentligen inte minns så mycket av. Det finns ändå en hyfsat stark koppling. Det yttrar sig en vilja att fortsätta träffas. Med viss iver.
Han berättade kortversionen av sitt liv. Bortlämnad efter födelsen till mormors syster medan de ”för unga” föräldrarna fortsatte att producera fler barn. Men de blev inte bortlämnade, för då var föräldrarna inte lika ”för unga” längre. Under åren i tekniskt gymnasium umgicks han i en udda krets av tekniker, som var politiskt, kulturellt och humanistiskt intresserade. Det var då vi var kompisar. Efter examen drog han iväg långt långt bort. Under de här 40 åren har han bott i England, Dalarna, Norge, England, Botswana, USA, England/Frankrike och dessutom vistats en del i Viet-Nam. Man kan nog säga att han drivits av kärlekar och äventyrslusta.
Kvar i regionhuvudstadens utkant finns hans biologiska syskon som han egentligen inte träffat och alls inte känner. Nu har han vänt hem, kanske för att knyta ihop sitt liv. Han möts av öppna famnen från sina icke bekanta syskon. Och han möts faktiskt av viss öppenhet från mig, som egentligen inte känner honom heller. För att det finns några sorts osynliga band som jag känner mig nyfiken på.
Att syskon vill träffas, det har jag förståelse för. Men hur kommer det sig att jag vill träffa denne vagabond igen? Ja, i mitt fall handlar det nog om att förstå mig själv. Genom att lära känna honom nu kan jag förstå en del av mig själv då. Inser att jag redan i tonåren drogs till kompisar som var lite udda och eljest. Vår gemensamma nämnare heter bl a samhällsansvar utan att vara partipolitik. Kanske finns fler gemensamma nämnare? På söndag ska vi gå på konsert tillsammans. Mågämnet är i farten…
