Kontext

Det är fascinerande hur kommunikation kan fungera om man tror att tillvaron hänger samman på annat sätt än vad den i själva verket gör. Jag har en färsk erfarenhet. Namnen är fingerade i den här berättelsen.

Jaq fick ett mess om ändrat mobilnr från Karin. Den uppgiften förde jag in på den Karin som jag för stunden hade en pågående maildialog med. Raderade de gamla uppgifterna i datorn och lade in de nya. Till saken hör att denna Karin är min tidigare urolog som jag ev skulle träffa efter att ha varit på hudkliniken. Jag vet också att Karin har det lite tjockt om sig med en aktivt sjuk pappa som kräver sitt engagemang.

Så kommer då den dagen då jag är på hudkliniken och visar den där knutan på armen. Jag ringer Karin på det nyligen inlagda mobilnumret och hon svarar inte. Då messar jag. ” Inget av de märken jag visade var nåt att bry sig om. Knutan heter dermato-nånting. Däremot fann hon en grej på ryggen som hon ville ta bort och kolla närmare. Har fått tid 16 juni för det. Ta hand om dig och far din. Vi hörs.”

Dagen efter messar Karin. ”Du sände mig ett mess som skulle till någon annan. Kram Karin H” . Det där lilla H-et efter namnet Karin såg jag inte just då. Istället tänkte jag att nu har Karin blivit alldeles snurrig. Hon är nog uppfylld av sin sjuka pappa och stressad över att hinna med sig på jobbet. Inge konstigt alls. Men lite besviken över att vi missförstått varandra så till den grad, det var jag allt. Så där distanserad brukar inte Karin vara. Därför svarar jag ”Jag lovade ringa efter undersökningen men fick inte tag på dig. Messade därför i korthet utfallet av besöket och att det inte är aktuellt för dig att skära i mig idag. Alltså messet var till dig.”

Några timmar senare kom följande mess: ”Kära kontext jag har aldrig haft planer på att skära i dig. Kram Karin Hildingsdotter”.

Då, först, går det upp för mig att saker och ting inte förhåller sig som jag tror. Plötsligt har jag inte en aning om vad jag sagt till vem och varför. Dessutom har jag ju inte kommunicerat som jag lovat med min urolog. Total förvirring. Vilket  snurr. Det tog mig faktiskt någon timme att snurra tillbaka snurret.

Det här är ett lysande exempel på hur man tolkar tillvaron utifrån sina egna föreställningar om hur tillvaron hänger samman och hur cementerade dessa föreställningar är. Hur ofta propagerar jag inte i utbildningssammanhang för att ”vi hör inte det som sägs utan vi hör det vi hör. Däremellan skall inte självklart sättas ett likhetstecken”.

I mitt fall så förstod jag inte det skrivna för jag hade en föreställning om att det var från en annan person än det egentligen var. Sicken blunder.

Nu tröstar jag mig med att ha två lyckade arbetsdagar i ryggen. Om en stund bär det av hemåt med tufftufftåget. Det tar mig hela dagen.