Vilja men inte kunna

Nu när jag är hemma någon vecka har jag haft tid att låta tankarna flyga och fara. Jag ägnar mig åt att förstå vår tid och vår utveckling. Såg Hans Rosling på TV häromkvällen och blev inspirerad på flera sätt. Dels är han ett energiknippe som brinner för det kunskapsfält han tagit sig an, dvs hälsofrågor i ett globallt perspektiv. Dels för att han är banbrytare i att förmedla detta. Han har utvecklat sätt att visualisera statistik så att herrar Google m fl höjt på ögonbrynen. Se gärna hans föreläsningar på TED och YouTube, t ex

http://www.ted.com/index.php/talks/hans_rosling_shows_the_best_stats_you_ve_ever_seen.html

Kan avundas de resurser han har genom att ha en professur på Karolinska. Då går det att sätta en programmerare i ett år att utveckla programvara. Då går det att frikostigt ge ut sin kunskap.

 

Jag har skrotat runt på TED (föreläsningar är tillgängliga för alla) och funderade över snack jag haft med min son ML om internet och ”den nya tiden”. Funderar över hur vi inom mitt företag ska kunna använda nätet bättre och vad vi ska berätta om och inte och framför allt hur. Något får mig att känna att vi både tänkt alldeles rätt och ändå fundamentalt fel. Men jag får inte fatt på vad det rent konkret innebär. I alla fall inte än.

 

Mitt tillstånd är som katten kring het gröt, både i ett nära och i ett längre tidsperspektiv. Artikeln som vi tre personer håller på att skriva ska skrivas. Vi har en gemensam plats på Google docs där vi har den liggande. Den ska få sin påfyllnad av mig. Jag laddar… I det längre perspektivet ska artikeln distribueras och vi har bestämt oss för att använda nätet helt och fullt. En artikel på nätet är bara början på att använda nätet mer som budskapsbärare. Hemsida har vi, men den är ju bara som ett skyltfönster för den som råkar gå förbi. Som gammal grafisk formgivare och utställningsproducent inser jag att FORMEN är avgörande. Vi ska naturligtvis bli både multimediala, interakttiva och snuttifierade. Och det är nu jag saknar både resurser och kompetens.

 

Dominerande känsla är "vilja men inte kunna". Frustrerande. Särskilt som jag inte riktigt vet vad jag vill och vad jag inte kan.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0