Svettigt
Vi har haft vårt första Skype-möte i den tremannagrupp där jag deltar i distanskursen CSR, corporate Social Responcibility.
Översiktligt handlar kursen om företags samhällsansvar eller långsiktigt hållbar utveckling. Vi håller på med uppgift 5 och skall göra en code of conduct, uppförandekod, för Shell i Nigeria. Vi har läst på diverse rapporter, bl a tegelsten från Amnesty International, Shells egna dokument, andra företags dokument etc.
Frågorna fullkomligt stockar sig. Hur kan Shell över huvud taget motivera sin närvaro i Nigeria? Hur kommer det sig att staten Nigera, trots stora inkomster från oljan, ignorerar sitt statliga ansvar att förse sin befolkning med infrastruktur, utbildning, sjukvård och skydd? Hur ska ett företag förhålla sig till laglöshet, korruption och svag regering? Ska företaget ta över statens ansvar för sin befolkning? Finns den kompetensen? Ska en uppförandekod vara praktiskt användbar för de anställda vid företaget i relation med lokalbefolkningen eller mer av en uppförandekod som passar företagets olika intressenter, aktieägare, anställda, den oljeslukande industrivärlden, miljö-rörelsen eller you name it?
Dessa frågor har vi brottats med på en sviktande internetlina mellan Beijing, London och Midjan av mellanmjölkens land. Samtidigt bekantade vi oss med varandra och vårt intresse för CSR. Samtidigt ävlades vi med Skype-mediet som sånt. Det går inte så bra att humma instämmande för då hörs inte talaren. Strikt en talare i taget är vad som gäller. Åhh så frustrerande! Men så fascinerande! Tänk att vi pratar gratis med varandra på tre olika ställen på jordklotet!
Det var många lärprocesser samtidigt. Du skulle se mig. Jag har små plustecken i ögonen och stirrig blick. Jag är mest bara snurrig i bollen. Det här är svettigt för en kärring med en – just nu - mycket liten hjärna.
