Möjlighetsberoende
Här har jag gått och varit less och håglös inför arbetslivet. Har motvilligt åkt till Kungliga Huvudstaden för ett sedan länge inbokat möte med en snubbe jag bara hört talas om. Tips från en kollega, kontaktad av min delägarkollega. Jag har liksom bara åkt med. Hade inte fått till några andra matiga möten och ja, allt bara bekräftar att tillvaron i arbetslivet är motig.
Det började med att jag dök ner i deras hemsida. De har verksamhet i både Sverige och Danmark. Är resultatet av diverse företagssammanslagningar. Hemsidan gav mig tudelade känslor. Å ena sidan sade mitt väsen –JAAAAAAA, åt allt de skrev. Å andra sidan sa mitt väsen – Hjälp, vad har vi att komma med? Vi har just inga muskler och är mest bara kusinen från landet.
Efter mötet ser tillvaron helt annorlunda ut. Världen ser annorlunda ut. Det finns både hopp och det finns framför allt möjligheter. Karln var intresserad och skulle värva sina delägarkollegor att träffa oss igen och få prova på. De representerar möjligheten av potenta lekkamrater och en strategiskt intressant samarbetspart i Kungliga Huvudstaden, Drottning- och Prinsstaden samt sydvästra grannlandet. Jag känner igen mitt beteende. Jag är beroende. Möjlighetsberoende. Av det blir jag hög. Och rädd. Av det blir livet meningsfullt.
