Kontext

Nu sitter jag i en välbekant naket utsatt situation i min ensamhet. Den här gången är det inte så psykiskt dramatiskt för nu törs jag tänka tanken på cancer utan att det känns förbjudet eller hysteriskt. Och det är också OK att vara hypokondrisk, vilket jag mycket väl kan vara just nu. Men ett vet jag – jag ska kontrolleras. Det är jag helt inställd på, även om min situation känns overklig. Jag är inte precis dödssjuk. Det är knappt så det förtjänar att nämnas, det jag har.

Nu handlar det om förnimmelser åt mjälten till. Har haft känningar i ca 4 dagar. Det varierar mellan knappt kännbara förnimmelser till dov men högst påtaglig obehaglig värk. Den kommer och går. Jag mår nästan lite illa då värken är där. Har vaknat och varit vaken nån timme två nätter av att det värker. Först undrade jag om jag legat snett eller om jag hade ett ryggskott på gång, musklerna kändes ansträngda i en korsett runt ryggen och magen påverkad.  Har även dagtid haft känningar. I natt var värken påtaglig och nu kunde jag som amatörläkare lokalisera det onda till mjälten. Både rygg och mage är påverkad. Känner ingen svullnad eller förhårdnad då jag klämmer på buken över det onda. Idag, nu på morgonen, ringde jag 1) sjukvårdsupplysningen och blev anmodad att omgående ringa 2) min vårdcentral. Där beklagade sköterskan att jag inte kunde få tid förrän kl 14 idag. !!! Det gör mig inte precis mindre undrande.

Naturligtvis har jag konsulterat dr Google och sett att man kan ha mjältförstoring -  av diverse skäl. Det behöver inte vara cancer. Jag har läst om lymfom, som är ett samlingsnamn för både allvarlig och snäll cancer. Jag har förberett läkarbesöket med att sakligt kunna ge min sjukdomshistora, som är relativt kort men ändå av vikt i sammanhanget. 2004 en äggstock bort. 2007 aggressiv blåscancer, opererats och behandlats – dock avbruten behandling, kontrolleras regelbundet än, hittills cancerfri. Å så kan jag redogöra för cancer i släkten – det är relativt lite jag har att komma med där.

Tillåter mig att undra om jag ska undersökas närmare omgående, kanske läggas in, kanske redan idag (fredag ??? knappast !!!) eller om det blir frågan om väntetider och sånt (det är ju faktiskt semestertider !!!). Däremot har jag satt lås på tankar om en framtid av möjliga operationer, t ex att ta bort mjälten, och behandlingar och vilka konsekvenser det kommer att få på jobbet. Jag har sagt till mig själv att nu tar vi en sak i taget. Först diagnos. Det får räcka med att jag undrar om jag kan se föreställningen ”Sången om Taraåberg” med min dotter involverad på söndag i Skogsnäs. För det undrar jag faktiskt.

Och ja, jo, nog finns en viss beredskap i mig.  Vet bara inte för vad. Det är en sån här gång det är skänt att vara bloggare. Har ingen lust att i detta skede involvera mina barn eller vänner. Ändå är det skönt att sätta ord på BEREDSKAPEN.

Några ord från en kär vän, MA, ringer i mig. - Du ska då komma med såna dramatiska åkommor hela tiden. Kan du inte bara ha nåt lite mer anspråkslöst och vanligt. Flunsa, typ. Om det säger jag - Jo, gärna. Väldigt gärna. Men du förstår, i det avseendet är jag frisk som en nötkärna.

Det är därför det känns så overkligt just nu. Så frisk och ändå med sån beredskap.