Stolt och undrande
Idag har jag varit med om en liten vardagshändelse som gör mig mäkta stolt. Har arbetat min andra dag som sommarvikarie. En av de boende, B, är 50 och mongoloid. En jättego kille. Han är yngsta barnet i en syskonskara på 4 och hans mamma var 43 då han föddes. Mamman är alltså 93 nu och hon bor i samma huskomplex som vårt gruppboende, fast i en annan trappuppgång. Han hälsar dagligen på henne.
Idag bjöd han med mig att hälsa på henne. Stolt förevisade han mig för henne. Vi hälsade och småpratade lite. Om de 4 syskonen och bilderna på alla barn och barnbarn som hon hade i sin bokhylla. Om hennes hälsa. Hon verkade vara en riktig krutgumma men hon tyckte själv att kroppen inte ställde upp som förr. Om hur hon och maken för 10-talet år sedan bott i en annan lägenhet i stan med sonen B i lägenheten intill. Hon hade fått rådet att låta honom bo i gruppboende i stället. Antar att det var med tanke på föräldrarnas redan då höga ålder. Pappan dog för 7 år sedan. Hon berättade att han inte trivts så bra med gruppboendet, så hon hade behövt flytta efter närmare sonen. De satt där och var så överens om att han inte trivdes med gruppboendet. Och jag tappade hakan. I alla fall invärtes. Har intrycket av att ha verkligen stortrivs med sitt boende och att han snarast är gruppbostadens kelgris och att han trivs i den rollen. Efter en stund bidrog jag till att bryta upp för B visade alls inga tecken på att göra det. Det visade sig att ingen annan av oss 4 vikarier har förevisats för mamman. Vi träffades alla i skiftbytet kl 15. De andra har varit där som vikarie längre än jag.
Jag känner mig stolt och hedrad över detta förtroende. Och så är jag förundrad över mammans och sonens enighet om hans otrivsel. Undrar om han på detta sätt bekräftar henne och talar om för sin mamma att hon är viktigast av alla. Och att han gör det genom att säga att han inte trivs där han bor. Lite tragiskt blir det om hon verkligen tror att han otrivs. Detta sätter myror i mitt huvud. Stolta myror och undrande. Det här vill jag veta mer om. Tänk om det är en mamma-son-bindning som inte gynnar någon?
