Tjorv i hjärnan

Bonnier-artikeln är lämnad och introduktionen till mitt vikariejobb i sommar avklarad. Var på plats under kvällspasset igår 14.30 – 20.30 och morgonpasset idag 7.30 – 12. Abstinensen efter skrivandet är utbytt mot ett rejält tjorv i hjärnan.

 

Har gjort det här förut några gånger, om än inte med just dessa 6 personer, som kallas brukare eller boende i ett gruppboende för funktionshindrade. Finns anledning att reflektera över benämningen, men det gör jag inte nu. Helt klart är att de behöver hjälp i sitt dagliga leverne och helt klart är att de är mer än sitt funktionshinder. Riktiga personligheter och original är de. Ska bli ett sant nöje att lära känna dem.

 

Hjärnan är full av små detaljer som ska kommas ihåg. Viktigast är vilka som ska ha mediciner och när och hur deras matvanor är. Det handlar också om hur de ska rakas, om tandborstning på både det ena och det andra sättet, om någon som har begränsningar i antal telefonsamtal som får ringas, hur mycket  snus som får förbrukas, om dörrar som ska vara antingen öppna eller stängda, om rymningsrisk, om viss våldsamhet i särskilda situationer, om händer som ska smörjas och stjärtar som ska tvättas, om städning, om bokningar av tvättider, om tvättning och handling, kvitton, kassor, rapporteringar… etc etc i en lång komihågrad som är ett enda tjorv i min begränsade hjärna just nu.  När min vikarietid börjar nästa vecka har alla boende semester och är hemma på dagarna. Det kan vara lite oroligt då, särskilt med ny personal. Trots allt det här så tänker jag att det nog ska gå bra. Jag tycker att ”mina” boende har varit öppna och tillmötesgående. En del kan man faktiskt fråga och resonera med.

 

En av de boende ställer grundläggande pedagogik över ända. Han är allt som oftast som en trotsig 3-åring och ofta fungerar tvärtom-språket för att snabba på whatever. - Nä, nu får du sluta vara så där glad, nu får du absolut inte stiga upp och klä dig och vad du än gör, så ska du inte till jobbet idag. Jag som tycker det är roligt att bekräfta ett plirigt leende. Men jag ska nog lära mig balansera även detta mitt behov.

 

Märker också av att jag rör mig ständigt,  timme efter timme. Det är nåt annat än att sitta vid datorn och tänka och skriva en artikel  eller sitta på ett tåg och prata med nån i telefon. Har redan skavsår på fötterna. Men mest  av allt har jag tjorv i hjärnan.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0