Däremot usel granne

Vintern fortsätter att vara enastående vit och vacker. Snön ståtar med mängder större än i mannaminne. Mitt altantak får vad det tår. Tror jag.

 

I gassande sol skottade jag taket för någon vecka sedan och sen fick jag ryggskott. Det visade sig vara ett segt ryggskott som jag känt av tills nu. Men snön fortsätter att falla och dessemellan faller snö från radhustaket ned på mitt altantak. Det har blivit en rejäl hög att ta itu med och hög tid att skotta altantaket igen. Jag har väntat i det längsta så att ryggen skulle repa sig någotsånär. Igår gjorde jag det. I gassande sol igen. Det gick riktigt bra och svetten lackade likt vårslaskiga droppar.

 

Jag var rädd för att det skulle säga knäpp i ryggen igen och därför genade jag lite. Det innebär att den del av snön som vätte mot grannens tomt slängde jag ner där. Jag vågade helt enkelt inte fresta på ryggen mer än nödvändigt. Kände på mig att man bara inte gör så och att, ja, att jag är en dålig granne.

 

Idag ringde jag på grannens dörr och bad om ursäkt. Jo, då. Ursäkten togs emot och jag kände att jag nu gått över gränsen för vad som är OK att göra som slarvig granne. Suck. Jag skulle ha mått bättre nu om jag kommunicerat mitt behov i förväg. Men det gjorde jag alltså inte.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0