Saliggörande skit
Jag har en son som är extremt, ja jag menar verkligen extremt, skicklig hantverkare. Han är rikskändis inom sina nördiga kretsar, historiskt reenactment, levande rollspel och live (som dom själva stavar lajv). Han fyller 30 i början av juni.
Jag har en tandteknikerkompis av mera kreativt slag med en verkstad full av verktyg och apparater för silver, gild, proslin, plast etc. Hon har gått i pension och avvecklar sin tandteknikerverksamhet. Mina andra två barn och jag har skramlat ihop en slant att köpa en del av hennes mög. Bilen är fylld med pinaler som i mina ögon ser ut som mest bara skit. Han kommer att få
En lååång snickarbänk
Bandsåg, nästan oanvänd
Stentrumlingsapparat, oanvänd, med slipmedel och sånt
Förgyllningsapparat – m hjälp av +/- pol i salt vätska, alltså en grej som gör att man kan försilvra, förkoppra, förgylla olika föremål med
Vaxsmältningsugn – väl använd - som värmer upp till 1200 grader
Gipsblandareapparat - med två storlekar på blandbägare
En slung-mojäng, som lär ska vara alldeles extra intressant för att den slungar bort luftbubblor
Kuvetter och kuvetthållare
Flera olika munstycken för svetslåga
En rejäl arbetslampa
Luppglasögon
Metallplattor och virke, med och utan vrilar
Ett älghorn
Diverse plaster, gipser, pastor som kan härdas, vaxer o metaller, skålar, snipor, sylar och pillimojverktyg som tandläkare och tandtekniker använder, stämjärn, tvingar och Gud vet vad. Hela halva bilen är fylld med saker.
Jag har stämt av behoven med sonen, så jag vet att detta mög gör honom salig. Fascinerande att en bil full med – till synes – skit är saliggörande.
det låter så härligt med alla dessa outgrundliga prylar. gamla gömmor ska man inte förakta, även om man inte själv förstår sig på dem.
jag har också gjort en liknande upplevelse idag. for med min dotter, som verkligen tillhör det kritiska slaget till mina samlingar, hem till mina föräldrar.
och som jag har försökt att få henne att upptäcka gamla skatter i min källargarderob - utan intresse. nu - helt oväntat - så är mormors gömmor den ultimata skattkammaren. vi återvände med 8 klänningar från 60-70-talet, visserligen i fantastiskt skick, till ett uppskattat värde på några tusen, fina engelska märken av utmärkt skrädderi. dottern är lycksalig över sina fynd och mormor nöjd med att bli av med "skräpet", som hon dock minituöst förvarat i väntan "på den rätte"...
samtidigt inser jag att dottern nu "mognat in" i dessa samlingar. hon och mormor delar storlek och smak. lite utanför känner jag mig, men ändå lustfylld av att "kvalitets-recykling" ändå har sin plats
Fröken ekorre - inte visste jag att du var sån, dvs ekorrsamlare. Roligt att mormorn lättat på garderobtrycket samtidigt som dottern gjort sina enastående fynd.
Frågan är om det är "moget" att gilla "gammalt mög" och omoget att inte göra det. Det ska jag nog grubbla över...
