Väldokumenterad hemresa
Det blir en väldokumenterad hemresa, för den är nämligen inte slut än. Jag har inte så mycket annat att göra än att sitta och plita nulägesbilder. Tristessen är på topp.
Det sket sig med läkareskorten hem. De hittade ingen ersättare och min läkare/chaufför beordrades jobba över hela kvällen (och natten?). Jag fick veta att det går en buss hem kl 21 så jag får ta mig in till stan omgående. Det gjorde jag. Missade en buss, som släppte av en person och som helt enkelt inte såg mig som ville kliva på. Surt att se honom segla iväg trots mina tjut och ivriga viftningar. Då bad jag få åka med en man som just släppte av sin fru som skulle jobba natten. Han skjutsade mig. På busstationen kunde jag konstatera att det där med buss kl 21 är något som gäller vardagar. Jag tror att min buss går 21.55 och är framme i min stad 22.55. Rimligen bör jag ha kommit innanför hemmets dörrar före midnatt.
Har slaskat i mig en hamburgare och ställt in medvetandet på rullgardin ner och oändlighet i blick. Noterar fläckarna i synfältet som från och med nu är en del av mig. De märks extra väl mot ljus bakgrund, t ex himmel och datorskärm. Ja, är det inte värre, så…
