I godan ro

Sitter på tåget mot Drottningstaden och tuffar på i godan ro. Knapprar dator och jobbar undan.

 

Plötsligt kränger tåget till och det är nåt som knastrar och skramlar förfärligt. Bumlandet fortplantas vidare, vagn för vagn. Så stannar tåget. Kort därefter kommer ett besked om att en olycka skett och att vi får bereda oss på att bli stående flera timmar.  - Det är normalt vid olyckor. Vi återkommer så fort vi vet mer.

 

Efter ett tag kommer besked om personskada. Är inte den rösten sprucken?

 

Råddningstjänstens stora bilar kommer.  De är  flera, det kommer ambulans och polis. Blåljus blinkar ikapp där ute i den svarta natten. Vi är förbjudna att gå in eller ur tåget som måste kontrolleras och området undersökas. Skriver en notis på Facebook. Det mediet är snabbt. Får komentarer från vänner som söker information. Trafikverket nämner totalt tågstopp. GP nämner olycka.

 

I alla fall fortsätter jag sitta i godan ro, även om innebörden i begreppet godan ro förändrats. Normalt är en försening på flera timmar surt, irriterande, gräsligt, särskilt på nattkröken. Men inte nu. Känns som jag är i orkanens öga. Är upptagen av min kommunikation med yttervärlden på Facebook.

 

Senare kommer jag att märka att stoppet varar i tre timmar. Det kommer att stå klart att en person av egen fri vilja tagit sitt liv med tågets hjälp. Jag kommer att anta att de 3 timmarna gått åt till att samla ihop resterna, göra en brottsundersökning, kontrollera tågets duglighet (strömlöst), invänta ny loköfrare och slutligen sakta men säkert ta oss de få kilometrarna till Drottningstaden.

 

Jag kommer att reflektera över hur proffsig personalen är. Den kommer att få oss alla att vara fogliga och lugna, trots att vi inte kommer att kunna lämna tåget så nära slutdestinationen. Lugnt och stilla kommer vi att sitta och småspråka med varandra. Tåget kommer att vara nersläckt och våra datorer lysa som lägereldar i mörkret. I godan ro - den tragiska händelsen till trots.

 

Varken Trafikverk eller massmedia kommer att nämna bakgrunden till stoppet. Det finns nog randiga skäl till det.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0