Ryggsäckar
När jag igår kväll kom hem igen efter två dagar borta i grannstaden nära konungadömet i landet väster, gjorde jag helg genom att glo på Idol och dö litegrann. Lyfte av mig några ryggsäckar, dvs engagemang i 3-4 organisationer som berört mig just den här veckan.
Det har sina sidor att få insyn. Det har sina sidor att jobba med att stärka medarbetare i olika typer av motstånd. Det är en konst att gå in och rådda lite och att faktiskt gå ur.
Igår kväll la jag dem på hyllan alltmedan idolerna sjöng för mig. De höll mig inte vaken tills omröstningen var klar. Nu är det morgon och organisationerna, särskilt de jag senast träffade på, är åter i mitt medvetande. En gemensam fråga jag ställer om dem alla är – hur fasen gör jag nu? Vad är nästa steg? Vad är mitt ansvar? Var går gränsen för vad som är etiskt försvarbart? Vad händer om…? Hur svarar jag an mot förväntningarna? Vad är rimligt inom ramen för uppdraget? Etc etc. Ryggsäckarna har ofrivilligt kommit på igen.
Det är en del av jobbet att tankeprocesserna, de där som vill förstå vad som sker och inte sker och hur det kommer sig, fortgår ett tag efteråt. Jag är inte bäst i klassen på att parkera dem. Därför går jag omkring i tillvaron med ett antal ryggsäckar som åker på och av. Och på igen.
