Andrahandsövernattningslägenhetsinnehavare

Jag kom, jag såg, jag segrade – skulle man kunna uttrycka sig. Nu är jag en andrahandsövernattningslägenhetsinnehavare, jag har en tvåa i Lugnet.

 

När jag kom till Drottningstaden begav jag mig omgående till den där lägenheten. Jag fotade på vägen till den för att kunna visa dottern och jag knäppte fotona med en känsla av att jag fotar vägen till mitt nya hem. Noterade att jag gjorde det trots att jag faktiskt inte hade en aning. Min känsla har dock hela tiden varit att jag ligger bra till.

 

Lägenheten var fräschare än jag tänkte mig. Allt var aningen bättre än jag tänkt mig. Utom möjligen belysningen. Den är det skralt med. Bonus är en kopiator-skrivare-skanner som jag kan använda om jag får igång den. Vi pratade igenom våra respektive önskemål och krav. De matchade. Vi tittade på ett gammalt kontrakt och jag tyckte till om det, vi kom överens och skakade hand. Jag gick iväg och fixade hyrespengar för halva januari. Vi skrev kontrakt, jag fick nyckel, vi tittade på källarens tvättstuga, förråd och soprum. För att pinka in reviret ställde jag en nyköpt pulverkaffeburk i köket. Mitt kaffe.

 

Av någon anledning fick jag första tjing. Han hade blivit fullkomligt nerringd och nerskriven av folk som varit intresserade. Mot slutet hade han valt ut 5  intressenter som sett lägenheten och jag var den sista. Tre av de andra var intresserade och så var alltså jag det också och han valde av någon anledning mig.

 

Jag frågade hur det kom sig. Jo, jag hade presenterat mig lite, lämnat referenser och en hemsidesadress. Det gav honom en känsla av att han kunde kolla vem jag var. Våra önskamål matchade också.

 

Intressant är att jag hela tiden känt på mig att lägenheten var ”min”. Nyckelknippan är nu tre nycklar fler.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0