Jämnvarm och halkandes i tillvaron
Jag fick mig en – för ovanlighetens skull – alldeles riktig förkylning som gjorde mig halvdäckad. Har fascinerats av de kroppsliga sensationerna av att hosta, nysa, snyta sig och gnugga sig i svidande rinnande ögon - samtidigt. Går fortfarande med en toarulle ständigt till hands och konstaterar att jag nu är mera jämnvarm.
Just nu tuffar jag på tåget söderöver. Konstaterar att jag i princip och traditionsenligt förlagt sjukdagarna till min ledighet. Och alldeles ledig har jag heller inte varit, men jag har tagit det lugnt. Nu har jag en tight och mestadels oförberedd vecka framför mig, vilket inte känns alldeles bra.
Det är som om tillvaron halkar. Bär på luntor av material som jag hoppas men tvivlar på att jag hinner göra nåt åt. Tex hoppas jag kunna göra en genomgång av boken och göra några av illustrationerna klara. Jag hoppas kunna läsa in mig på faktaunderlag som ska ligga till grund för ett seminarium som jag ska leda inom kort. Osv osv.
