Ååååå

Efter att ha beskrivit min oro häromdan konstaterade jag att ... ja, att fokusera på oron leder till mer oro. Så jag bestämde mig för att parkera den. Åtminstone min oro för hur det står till i blåsan. Det gick riktigt bra. Jag har varit duktig att leva efter mitt inrutade liv och beta av att-göra-saker. Tar kontroll över urgamla dåliga samveten, som t ex att ha koll på mina försäkringar och hur det ser ut på ålderns höst. Slänger gamla papper så det står härliga till. Just nu ser det än mer kaotiskt ut i mitt kontor än vanligt. Men vänta bara.

 

Nu har följande hänt. Min kära semestrande urolog har jagat rätt på urinprovsbeskedet och det säger följande. Jag har en kuse där. En kolie-bakterie eller ESBL-producerande bakterie och den har blivit aningen okänslig för behandling. Nu ska jag fortsätta med den antibiotika jag åt i tre dagar till, dricka mängder med vatten och tranbärsjos så att den stackars kusen möts av rena Niagara-fallet och inte har en chans att hålla sig kvar. Sen ska jag ta nytt urinprov efter 10-14 dagar och hoppas på att den försvunnit. Om den inte har det så kommer jag att klassas som en riskpatient med resistent bakterie i blåsan. Det innebär särskilda rutiner, som går att leva med men kan upplevas besvärande, om de skulle behöva göra nåt med min blåsa.

 

Hör ni. Det här är goooda nyheter. Himmel va skönt. Jag tar tusen gånger hellre en okänslig kuse än ett cancer-återfall. Jag tror vi delar den åsikten, min urolog och jag. För även hon hade börjat fundera över vad som är nästa steg, om utifall att blåsan skulle varit kuse-fri. Så alldeles hysteriskt ogrundat orolig var jag inte. Det är också skönt att konstatera.

 

Just nu utbrister jag et tacksamhetens Ååååå. Mest av allt till min urolog, som är ofattbart och bortom alla gränser just emot mig. Men också mot tillvaron som sån, som inte verkar använda den existentiella storsläggan mot mig personligen. I alla fall inte just nu.

 

På nå vis älskar jag livets berg-och dal-bana. Det är inte kul jämt. Men spännande. Ååååå

 

Fick just ett SMS. Nu är receptet klart och jag kan hämta mera antibiotika nu. Här ska bekämpas kusar. Jihaaa. Åååå


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0