Kontext

att jag nyligen avslutat en veckas skrivarkurs på Åsa folkhögskola nära Flen. Under vecka var vi 6-7 olika skrivargrupper med 10-15 deltagare i varje grupp och det var bara vi som befolkade stället. En större samling skrivande personer alltså. Mest äldre kvinnor över pensionsålder, men det var absolut en blandning. Skriv ditt liv 1 och 2, skriv grund och fortsättning, skriv för barn 1 och 2, dramatiskt berättande.

 

Vi höll på måndag till lördag, långt in på kvällarna, vi bodde med vandrarhemsstandard, åt hyfsad men inte kulinarisk mat. Allt detta för ohemult lågt pris, 3 200 kr inklusive allt.

 

Jag tillhörde gruppen dramatiskt berättande. Kom dit med lågt ställda förväntningar, ville lära om hur man bygger upp spänning, om struktur i berättandet och sånt.  Jag ville öppna på den ganska stängda lådan i mig som handlar om fritt skrivande.

 

Första halvan av veckan gick jag med konstant tung huvudvärk. Värmen var tryckande.

 

 

Delar av arbetet gjorde vi under äppelträdet.

 

Andra halvan var som om korken blev utdragen och jag bara skrev och skrev och skrev. Nu vill jag bara skriva mer och mer och mer.

 

Vi har tränat på att bryta ner skrivandet till enkla element, t ex

• En replik och en svarsreplik. Vad uppfattar vi för underliggande budskap och stämning i detta?
• 4 repliker med scenanvisningar.
• Automatiskt skrivande. Då sitter man och skriver och skriver och skriver det som kommer upp i hjärnan. Tar det stopp så börjar med med meningen jag är.... och så skriver man ingen. I en kvart. Typ.
• Dramatisera en enkel storyboard: titta Max > titta Max bil > kommer Lisa > Lisa vill köra bilen > Lisa får inte köra bilen > Lisa smäller Max
• Monolog på en A4-sida på tema Beslutet
• En eller två scener med 2-3 karaktärer, minst en entré eller sorti och minst en lång tystnad

 

Vi har tränat oss i att se att dramat har en form, en helhet, och att vi författare tilldelar karaktärerna projekt, drivkraft, som liksom bär upp storyn.

 

Vi har tränat på att berätta genom repliker och minimalt med scenanvisningar. Det var nog bl a det som var så ovant för mig. Vi gjorde replikväxlingar och kollade med varandra vilket budskap som gick fram. Fascinerande att se att med en liten ändring av ordval så ändrades budskapet rejält.

 

Särskilt hjälpsamt var att få min text uppläst och så få höra vad som händer med åhöraren. Vad han / hon uppfattar av stämningar och skeenden. De som ville peta i meningar och ordval irriterade mig. Det vill jag göra själv. Och jag vill väldigt gärna höra vad min text gör med åhörararen. Vill åhöraren veta mer, höra hur det går, då är jag mer än nöjd.

 

Dessutom har vi läst dramatiska texter, Brecht, sett film, Revolutionary road, och gjort en teaterutflykt till Norrköping.

 

Vi har haft tre olika lärare, två med teater som verksamhetsfält och en kort stund en filmare. Vi var en spretig grupp som överraskade mig mot slutet med att skriva så bra, så fängslande. Vi höll hög och jämn kvalitet (enligt mina egna högst privata bedömningskriterier). Möjligen fanns en kvinna, Lena, som stack ut med sitt fascinerande skrivande. Det borde kunna lyftas fram. Värt att gestaltas av proffs. Vi har bildat en face-book-grupp med outtalat syfte. Hoppas att vi kan läsa varandras texter och återkoppla till varandra. Alla kommer inte att vara med där. Det finns en grupp i gruppen som inte ägnar sig åt face-book.

 

Sånt där som tv-serier, kortfilmer typ You-tube, animeringar och kortfilm för hemsidor – det berörde vi inte över huvud taget. Och man kan inte hinna med allt på en vecka. Det räckte gott med det vi gjorde. Men min nyfikenhet finns ju där. Särskilt kring det där speciella berättandet som en TV-serie innebär.

 

Jag har dammat av ett gammalt romanprojekt och börjat skriva på det. Och nu tänker jag att det kanske är tre romaner, inte en. Det är en klassisk spänningsroman och handlar om internationell kvinnohandel med en gren förlagd till midjan av mell anmjölkens land, Den lever skyggt i skuggan av somriga turistaktiviteter, bärplockning och festivaler i annars så öde bygder.

 

Jag reste nöjd från kursen. Landade hos dotter och pojkvän. Satte dem att läsa min text om bärplockningen och de spann vidare på intrigen. Det ger lust att fortsätta skriva.

 

Men när?