Konsten att välja fokus på sina tankar
Jag har fått ny anledning att grubbla över konsten att välja fokus för sina tankar.
Har lyssnat på Åsa Nilssonne i två olika TV-program. Hon är en psykiater i ropet som säger kloka tänkvärda saker om psyket och hjärnan. Och jag har pratat med en kompis, IS, som är barnmorska, tvillingmamma och fd släkting. En mycket kompetent och trevlig prick.
Jag berättade om det tunga. Hon mötte mig i det med vad ska jag säja... - Oj då, det har jag inte ens hört talas om. Jo, hon hörde vad jag sa, utan att väja undan med sånt där som -Du ska se att det kommer att gå bra. Jag tror att hon sa - Oj, då. Hon hörde, men gick inte djupare in i eländesalternativen.
Hon fick mig att se det komiska i hur ungdomar kan tendera i att gladeligen föda barn, bygga hem och utbilda sig - samtidigt! Och hur vi lite äldre så gärna vill skona våra mycket kompetenta ungdomar för livets smärta. Och att hon hade börjat fundera på om jag är störd ifall jag hade tagit hela situationen som en klackspark.
Jag hängde på med att se goda sidor av slanten. De kan definitivt bli gravida, det är inte alla förunnat. Det finns gott om välvilligt stöd från släkt och vänner runt omkring de två föräldrarna. Båda är mycket måna om varandra och sina två barn i magen och mycket kompetenta att hantera sin situation.
Situationens svåra djup kvarstår. Oron för hur det kommer att gå finns kvar. Men de tunga tankarna balanseras av att se det goda i situationen. Och det komiska. Också.
Det är en sann utmaning för mig att balansera mina grubblor.
